Varför jag inte skrivit? För jag har varit en svag människa, inte orkat, inte brytt mig. Första veckan har varit bra, träningen har gått bra. Trotts att jag varit sjuk. Jag har som ni ser haft ögoninflammation, och det är fortfarande inte bra. har varit otroligt röd i ögonen och om nätterna har jag gråtit blod och var som klibbat igen ögonen för mig. Irriterande om något.

Mindre roligt.

Det kanske låter äckligt, och det är det också. Det bröt ut förra veckan på tåget, när jag var påväg mot smålänska trakter. Gjorde misstaget att sitta och klia mig ögonen i undran vad fan det var som hände. Tills jag såg mig i spegeln och upptäckte att det rann var ur ögonen. På natten blev det riktigt illa, fick tvätta ögonen övertiden, fick klaostrofobiska känslor bakom ögonlocken när jag fick ta hjälp av fingrarna för att få upp ögonen. Helt sjukt, aldrig hänt förut.

Jag har en förkyllning också, eller ja, hade. Nu är det övet, och det är väl tack vare att jag har tagit hand om mig själv och ögoninflammationen är mycket bättre, klibbar inte igen på nätterna lika mycket och så. Har fortfarande varit och tränat, bara tagit mycket mer hänsyn till hygienaspekter och tvättat av alla maskiner och hantlar jag använt, inte för att risken är jätte stor bland vuxna men ändå. Och ja, jag tränar när jag är sjuk, Det gick bra det med, fräschade upp kroppen och tillför lite goa hormoner som hjälper imunförsvaret.

Annars har första skolveckan efter semestern gått bra, fredag imorgon, känns riktigt värt. Komma hem och kolla om något skoj dimpat ner i posten. Säga hej till sina vänner, för att rätt snabbt återvända på söndagen till Eksjö, ska bada med Arber och Jonas på lördag om det blir fint väder, hoppas att Jerry hänger på också, störtsköna kids.

Hoppas väl på att hinna säga hej till Niclas och Hobbe också, saknar ju gubbarna när man är iväg, självfallet.

Men nu har jag spytt galla över min kropp lite och det känns bra det med. Lite i alla fall. Men nu vet ni varför jag inte uppdaterat, ska bli bättring nu när jag blir lite kry!

Out!

Ryggpassen blir hårdare övertiden! Gött!

Då kör vi igen, sorry att det dröjt men har haft fullt upp hela dagarna, och nu ska jag berätta varför. Eller något. 

Min bror är på besök i Trollhättan, han kom i Torsdags och då började vi direkt jobba med vårat lilla projekt som ska sätta igång här i höst. Men det blir en realease på det med. Men vi har spenderat dagarna med att träna, gå på stan, sola, bada och bara haft det alllmänt gött och umgåtts.

I Torsdags gick vi och Träna och Kim fick känna på Hardcore stämningen på Ironhouse jämfört med Balance, det är ju lite annorlunda men samma resultat uppnås! Lite köttigare här dock! Efter det drog vi ut på stan och handlade lite mat, innan vi lagade så stack vi ut till Gardesanda och tog ett kvällsdopp tillsammans med Sofia och Niclas vilket var trevligt. Efter det åkte vi hem, laga mat och kolla TV in på sena timmarna och bara snacka skit.

Fredag, mycket likt Torsdagen bara att vi stack till Arena Älvhögsborg och bada och sola i några timmar efter träningen, känner att jag bränt mig ganska duktigt, 'skönt!' Efter det så stack vi och käka, sen var det möta upp med Skaggner med hans entourage och filma en sista semester session ute, så nu väntas det en lite längre film med klipp från lite olika spots och lite olika filmtilfällen. Kommer bli bra.

Sen på kvällen blev det häng med Niclas, Sofia och Daniel, och självklart brorsan. Vi var på strandgatan och där träffade jag Amanda, mycket trevligt :) Hann jag tacka henne ordentligt för att vi fick komma till hallen där hon tränar och filma, och filmen som blev kan ni se här nedan. Imorgon sticker jag mot skolans håll och det ska bli riktigt gött att komma igång med det också, bygga som fan i höst nu! GRYMT TAGGAD!

Flux Pavilion - Digital Controller. Så ni vet!

Då var det dags att blogga igen och klapp på axeln för att jag faktiskt försöker hålla den igång nu. Big'up till mig. Faktiskt.

Vad har jag gjor idag då, gick till Iron House och tränade Triceps, istället för att trycka uderarmar har jag gått över till baksida axlar nu, då underarmarna måste få vila nu, mina muskelfästen orkar inte riktigt med annars då jag belastar dom nästa varje dag. Så dom för passiv träning varje pass nu istället. Det gick bra och något som var roligt var det ganska många på IronHouse idag, jag var själv först men sen efter någon timma kom det några till. Kul att se att det går bra för dom, men det är inte konstigt med de priserna och så trevliga bemötanden, om man jämför med på något annat gym här i stan. Arena Älvhögsborg där dom kollar skumt på en när man går in och knappt säger hej. Sportlife där man knappt ser personalen, oftast bara någon kille eller tjej som är nergrodd i någon dataskärm bakom disken.

På Ironhouse hälsar dom, frågar hur det är, frågar vad man ska köra. "säg till om du behöver hjälp med något" Idag kom ägaren ner och körde ett pass med en kille som var ny, gav tipps och trix. Kul att se. Visst, det är inga dietister eller personliga tränare som är pålästa och har pluggat i flera år för detta, men det är starka gubbar som sitter bakom disken. Dom har tränat, lyft skrot och gjort det i många år. Erfarenhet bräcker Teori i 100 fall av 100. För då vet man att alla inte är lika, men tips och visa vad som funkar för en själv kan man alltid ge. Överlag bra känsla att träna med likasinnade. Bra tryck i stereon också.

Nog om Ironhouse, jag rekommenderar det! När jag hade tränat klart var klockan runt tre, då bestämde jag mig för att gå och käka lite så det gjorde jag, Pizza, bra tryck. Skaggner kom dit för att vi senare skulle åka till Vänersborg vid Sex för att filma lite inne i hall, som bilderna visar.

Övade lite volter och roade oss mest, lite flips, lite bus, lite urspår, med mera. Det var faktiskt skitkul. Tack till Amanda som lät oss vara där medans hon höll i Cheer träning. Riktigt shysst. så vi fick lite matrial som vi kommer använda i nästa film, tror jag. Som kommer när som faktiskt. Ska bli kul med något nytt. Efter det så kom Elin och hämta oss och körde oss till Trollhättan, Milkshake på donken och sen hem, riktigt nice!

Imorgon blir det till att träna ben och framsida Axlar, får se när jag vaknar, då går jag dit. Sen blir det till att ta det lugnt tror jag. kanske ska ta mig ut till Överby, orkade aldrig det idag. Men får se.. Kommer väl försöka skriva imorgon, det märks, har ju blivit att jag gör det såhär på nätterna när jag inte kan sova.. men det får väl bli det nu.

Leonidas, out.

Dadedadeda... Dr. Dre - The Next Episode ft. Snoop Dogg, Kurupt, Nate Dogg (Hedegaard Remix)..

Vad har jag gjort idag då? Jo, jag har gymmat, cyklat, hängt med Skaggner och Jerry. Låten här över kan man lyssna på samtidigt som man läser, så vet man vad jag lyssna på när jag skrev, roligt va? eller..?

I alla fall, jag gick till gymmey vid 12, då hade jag försökt städa lite här hemma vid och det gick väl sådär. Får ingen ork till att städa eftersom jag snart ska skrota lägenhten för att flytta till Eksjö. Bitterljuvt att lämna den efter 4år, men så är det. Jag var på Ironhouse gym länge, mycket som skulle ut och istället för att bryta käkar lyfter jag skrot för att ta ut lite ilska. Inte för jag var direkt arg på något, men har man sovit lite halvdåligt blir det så. Träffade Olle där också, en gammal 'arbetskamrat' kan man säga, riktigt trevlig kille och stark som fan.

Snackade med grabbarna en stund efter och köpte nytt 10kort för mitt gått ut för ungefär 5gympass sen men har fått träna gratis innan löning, riktigt gött det. Var ju i stockholm en vecka och träna också och där löste ju bror min inträdet så det var gött. Drack mitt protein och kände att det fanns mer energi kvar i övriga kroppen som ville ut, gick hem och geard' up för lite DH cykling, tog S8an och stack ut i spåret, var ganska blött och lerigt och allt blir lite roligare när man inte har någon bakbroms. Men det gick bra och benen och konditionen fick sitt! Kändes skönt att ställa in cykeln sen och ta en riktigt lång dusch.

Efter det la jag mig och tittade på film, 'The Tourist' trodde jag skulle tycka om den men det gjorde jag inte direkt. Den var ganska lam. Allt var för uppenbart. Efter jag gjort det tog jag det lugnt ett tag, skrev till Skaggner om han ville haka pch käka Kinamat på Golder Flower och han var på så han kom hit efter en halvtimma typ, så gick vi och käka i någon timma. Efter det mötte vi upp Jerry, köpte dricka och sen gick vi ner till vatnet och snacka skit ett tag, det började mulna på så vi stack hem. På kvällen här spenderat med att titta på Johan Falk, pratat i telefon med en flicka i mitt liv och bara tagit det lugnt.

Något jag stört mig på idag: Facebook uppdatering -

"Varför sätter folk norska flaggor på sina profiler, kommer ni från norge, ska ni flytta dit?"

Idiot, tror han alla som har en "Rosa bandet" banner har bröstcancer. Man visar sitt stöd, och hade min vän dött i en olycka och en hel nation visade sitt stöd, hade det fan gett mig lite hopp om världen vi lever i. Spräck den där jävla bubblan och sluta spela känslokalla och inse att det som hände var hemskt. "jag bryr mig inte" finns inte, då ska man nog fan tänka om. EDIT: en rolig kommentar som hade lagts på den uppdateringen var, "Ja va fan bryr sig folk om dom, de har dött,gå vidare" skriver killen som har Amy Winehouse som profilbild sen i lördags. Jävla r-tard. inte fan har man det för att hon är snygg i alla fall.

Out.

Tränar enl. Måndagsrutin, bröst och biceps.

Jag har semester och det är riktigt skönt, halva har gått och har häften kvar! Det jag sysselsätter mig med är att hänga med kompisar, tränar och sover, så mycket jag orkar! Så skönt att bara kunna ta det lugnt, inga scheman att passa och inget plugg att göra. Har förvisso några hemstudier som ska göras, tänkte ta det nu i veckan faktiskt.

Just nu befinner jag mig i Stockholm hos min bror, tänkte hänga här denna vecka för att göra något annorlunda sådär. Skulle ju egentligen åkt till Spanien och hälsat på ResQ men eftersom att vår ersättning kommer retroaktivt denna månaden så fick det bli en liten tur hit istället. Får bli Spanien någon helg när jag har långledigt istället.

Här i Stockholm kommer jag träna och hänga med min bror, förrhoppningsvis kunna säga hej till någon kompis i området också. Får se vad som händer. Imorgon ska jag pröva gymmet där bror min jobbar, Balance. Var där och kikade lite idag och det var lite annat än Ironhouse, ganska hardcore med på sina ställen men lite mycket lyx för min smak gällande träning kanske. Och gällande träning då, alla som man pratar med verkar vara experter när det kommer till det, alla vet precis vad som är bäst för en.

-Sluta påstå att mitt gymschema är "för mycket träning" (du måste vila)

varför? För det är det inte, jag har två vilodagar från gymmet som är mer än tillräckligt för vad jag vill uppnå, jag vill inte bli stor som ett hus, och jag vill inte heller stå på någon scen. Jag vill bli starkare än vad jag var, jag vill få bättre kondition och mer utthållighet. Detta går alldeless utmärkt, det jag kan reglera är - Sömnläge och matintag. Känner jag mig trött äter jag mer, eller sover mer. Eller ja, båda två.

Jag tycker det är roligt att man får påståenden som "Man får inte träna för mycket, det är skadligt. Du bryter ner kroppen!" 

Samtidigt som varje helg, minst en gång, får jag frågan- "Varför dricker du inte? Är du dum eller?" Se kontrasten i det hela? Och när då svaret är "Jag tycker inte det smakar bra.."

-"Du vänjer dig!"  På riktigt, alla vet att detta inte är ett skämt, så är det. Och varför ska man vänja sig med något man tycker är äckligt, på riktigt? Nej jag dricker inte Kaffe heller, för jag tycker det är äckligt, och jag tänker inte vänja mig in i det heller. 

Jag har däremot vant mig in i att träna mycket, för det tycker jag är roligt. Kan erkänna att jag inte tyckte det var jätte roligt i början, men såfort man ser resultat så blev jag taggad, och ville träna mer. Självklart måste man vila, och det gör jag. Tillräckligt för att mina Aminosyror ska få komma upp i nivå för att kunna göra mig starkare.

-"Ta aldrig råd från någon som är i sämre form än dig själv" @Mikael Hollsten

Självklart är det kul att visa upp sig när man är i god form, jag påstår inte att jag är stor, för det är jag inte. Men vältränad är jag och under min träning så har jag lärt mig saker man bara gör - när man tränar. Många som "tänker börja träna" förbereder sig så mycket innan det börjar så det tror att det ska vara klart innan det lyft första vikten. Man köper kosttilskott, tar ett schema man hittar på ett forum där det står klart och tydligt när du ska träna, vad och när du ska vila. Sen köper man ett gymkort där "alla andra" har kort. Sen när man väl kommer till gymmet så var det inte riktigt min grej, för jag gick inte upp/ner i vikt efter en vecka. Alla har känt motivationsbrist, det är inget konstigt. Ett tips är att bestämma sig själv för att - Jag ska börja träna, känna efter vad som funkar för mig, min livstil, mitt jobb, när hinner jag träna, och när ger det för mig bäst resultat. 

Och något att tänka: Det är inte vad du gör EN gång i veckan, som gör skillnad, Det är vad du gör varje dag. Så: Det är inte Pizzan och Ölen på lördag som gör att du går upp i vikt. Det kanske istället är vad du inte gör Måndag - Torsdag.

Var tvungen att skriva av mig lite efter vissa underliga meddelanden och uttalanden på Facebook bland annat. Tack för er som skrivit att det är kul och läsa och att schemat har hjälpt er till inspiration. OCH, till er som skriver att jag bloggar för lite och att ni vill läsa skitsaker, så ska jag skärpa mig ;) Tack för att ni läser!

Leonidas signar ut.

Badar i havet på örns camping under midsommarhelgen.

Whatupez, då var det dags för en uppdatering till och det är väl på tiden. Men det har varit mycket nu med Examen och midsommarfirande och smått och gott så har varit lite ont om tid, så att säga. Men nu sitter jag här söndag kväll och klockan är snart midnatt, tänker, jofan blogginlägg kan vara rätt nu.

Har precis kollat på en film i min ensamhet, Limitless, bra som fan och är klart sevärd. Handlar om en man som hittar en drog som aktiverar hela hjärnkapaciteten och han använder det på olika sätt.

Hänt sen sist då, nm, men det som har hänt är Examen från Mss, vilket innebär att jag är examinerad gruppchef och intruktör och ska nu gå in i min befattning som EOD gruppchef på Fältarbetsskolan i Eksjö. Dit jag förövrigt flyttar och börjar imorgon. Tåget går 0630. Så lär gå och lägga mig efter detta. Innan examen sprang vi, som jag skrev att jag skulle, två mil med stridsutrustning. Jag sprang enskilt för det var så plutonen välja att lösa ut det. jag kom in tvåa på hela skolan så är väldigt nöjd. Siktet var ställt på under två timmar och kom in på 01:55 så konditionen finns där. Hade mer att ge så ska snart ge mig på att springa ett maraton, är sugen på det i alla fall så förhoppningsvis någon gång innan vintern blir detta av. Har alla förutsättningar för att kunna klara det då jag inte direkt har några laster för att bli sämre än vad jag är nu, utan bara bättre.

Jag har självklart följt mitt träningsschema punktligt förutom under midsommarhelgen då det blev träning söndag istället för Lördag, så imorses var jag på Ironhouse och gjorde min grej, kändes bra. Hur var min midsommar annars då? Jo helt okej, jag hade trevligt. De gamla vanliga med flera var ute på västkusten, närmare bestämt på Örnscamping från Torsdagen där vi chillade, vädret tillät inte så mycket annat än att ta det lugnt och bara snacka skit. Jag gick i alla fall och bada, det tyckte jag var riktigt nice. Lite kallt på land men vattnet höll temp. Jag åkte senare hem på fredag natt för jag hade ärenden att utföra i Thn under lördagen. Men var inge vidare pepp på att stanna kvar heller för den delen, hade det riktigt nice här hemma under lördagkvällen med vänner, tråkigt nog blev det inte riktigt som jag planerat där heller men det blev bra ändå. Skaggner och Jerry är med på vad jag menar och det räcker så.

20km. "MSS made me strong. My heart ake made me Rough, I made my Life"

Annars har min ledighet varit lugn som fan, och det har varit riktigt nice, var ute och rullade Downhill hojj idag och det var riktigt nice, like old'times. Har även fått höra att min blogg är rolig att läsa men att uppdateringarna kommer allt för sällan, grejen är ju den, att skriver jag varje dag så kommer min blogg bli som alla andras, att jag skriver en rad, lägger upp en bild så är det klart så. Nu kan jag ju skriva lite så att de som inte orkar läsa inte går in på min blogg, för vill man kolla bilder kan man söka efter det på Google eller kolla vimmel på FB, typ som dressman reklamen - gay.

Tiden från MSS kommer jag aldrig glömma, den bästa veckan på skolan jag hade var i ett ganska sent skede här på andra terminen, alla känner den som Hübveckan och vi stred dubbelsidigt med BT och FX am, det var kul som fan. 

We blow shit up.

"Jag når framgång, kan slå fienden här, uppgift frågas? com"

"Slå fienden, ta de till fånga, lämna ingen till flykt, com"

"Uppfattat, klart slut"

"Ge upp, ni är omringade!"

"Steen, de fortsätter skjuta!"

"De hade ett val, inte nu längre.."

"Uppfattat, jag kastar spräng!..."

"Spräng kommer!"

För jävla bra gick det för oss, och nu är vi klara.

Leonidas. Out.

Beach 11, snart där.

Då var det dags att skriva igen, börjar med en liten uppdatering om vad jag gjort sen senaste inlägget. Har tränat, både gym och cardio enligt mitt schema. Man måste ha ett schema om man ska träna, eller ja måste måste man inte men det underlättar och man får en motivation att gå till gymmet när man vet vad man ska göra. Sen är man människa också så man får ångest om man inte gör det som är schemalagt. Många har frågat mig om det kan få se mitt schema och om jag kan hjälpa dem hitta motivation att komma igång. Detta är jätte roligt men jag är verkligen ingen expert på ämnet. Jag har lärt mig av de jag tränar med samt min bror, som är mer utav en expert. Men jag kan ju säga att så jag tränar, funkar det. Kommer kasta upp schemat i slutet av inlägget så kan det som vill, fråga vad saker och ting innebär, bara skriva en kommentar om man undrar något. Men jag vill inte ha några kommentarer som "Det är inte bra att du tränar så, du kommer skada dig, du kommer inte bygga, du kommer få korta muskler" med mera, träningsschemat är individuellt och jag vet vilken ökningskurva jag har och den är inte låg! :)

Edit: Personbästa på både milen och bänkpress förra veckan, 43min och 100kg, kändes riktigt bra!

Det blev dock inga 20km i fredags då det inte hanns med, det fick bli 1mil idag med stridsutrustning idag istället, och nu på fredag blir det 20km. Min mil idag med utrustning gick grymt lätt och gled in på 49minuter så under två timmar kan nog gå på fredag, då vi springer i grupp kan allt hända men ska allt ta det individuellt någon dag också.

Nog om träning, Vad gjorde jag i helgen då? Jag fick nöjet att få Kent på besök i helgen och det var nonstop action från fredag till söndag! På fredag var jag på studentfirande hos Emelie Bark, grattis till henne. Var där en stund sen drog jag hem och Kent var redo för att hitta på något, så då drog vi ut och gled lite i bilen och hade faktiskt skit kul i flera timmar, fast vi inte gjorde något direkt. Därefter stack vi till vbg och hälsade på Amanda där 'familjen' med flera hängde. Sen drog vi ut och åkte lite till för att glida ner till strandgatan, ta lite och käka och lite att dricka.Tanken var väl här att vi skulle ta oss ut på Lipz men det var fullt så vi sket i det. Vi åkte runt, körde lite fylletaxi för människor som inte visste riktigt var dom var! Nej så farligt var det inte men jag och Kent hade kul åt det. Kent lånade min lägenhet och jag åkte hem till Madelen och slaggade på hennes soffa, riktigt shysst!

Jag för nojestaden.se

Då Kent är 1,90lång och 1,70 över axlarna blir det inte så smutt att sova i samma säng som han.. Så därav övernattningen hos min goda vän Madde!

På lördagen blev det frukost på strandgatan med 50-Kent och sen gick vi till Plus och körde hårt en timma på gymmet för lyxpumpet innan kvällens bravader. Efter det stack vi ut till Överby för att shoppa lite, blev inget speciellt med lite skit fick vi allt med oss. Kent köpte spel för 2k så han var nöjd :)

Efter detta blev det vila och chillfilm hemma hos mig, "From Paris With Love" Sett den 20gånger men fortfarande grym.

Efter filmtittandet blev det Paintball! Jag och Kent tillsammans med några utav T!GRarna skulle spela, det blev 2on2 och vi skiftade lag, Jag, Kent, Skaggner och Jojje körde hårt i två timmar. Personalen på Nöjesstaden (där vi spela) frågade om vi kunde ta lite bilder då Skaggner hade med sig sin kamera, som dom kunde lägga ut på sin hemsida. Och det var ju självklart att vi kunde det. Detta gav oss oändligt med boll och då var det bara börja skjuta. Vi gjorde slut på 2000+ skott var. Det var två timmar skitkul och detta rekommenderas till alla! Alla som inte är rädda för att få lite blåmärken i alla fall. Close Quaters och man kan göra om banan efter behov. Eftersom det är innomhus sprider inte kulorna färg så det är rena gummikulor. Lite mer effekt med rikochet och så!

På kvällen blev det utgång efter lite käk och så, blev Lipz och det var nästan inget folk men vi gjorde det riktigt nice faktiskt! Sen var det mycket Thomas förtjänst! Han är grym när det kommer till fest alltså! Sen bjöd kvällen på diverse överaskningar av trevligare slag men det slutade med att jag och Kent hamnade i min lägenhet, han fick sova på golvet och jag i sängen, han är ju trotts allt jägare! :D Men han hade inget emot det! En bra helg som avslutades med Pizza på söndagmorgon för att Kent skulle sticka vidare till Göteborg! Sen åkte jag runt med Skaggner och Jerry i några timmar för att sen kolla på Balen med Madelen innan jag åkte tillbaka till skolan!

Idag efter terminens sista skjutning, då var det bara skönt att duka av!

Då var jag här igen, med ett nytt försök att försöka skriva som jag en gång gjorde.. Med omsorg. Jag ska säga som det är och berätta att jag faktiskt lägga ner detta, med att skriva. Jag har inte haft någon lust med det, ingen tid till det. Men egentligen mycket att srkiva. Så jag ska väl försöka ta igen det nu, och komma igång. Kommer troligtvis inte skriva varje dag, men någon gång i veckan ska jag väl försöka kasta upp vad som händer.

Det som har hänt sen sist då.. En väldig förändring i skolan, i mitt liv, min självbevarelsedrift och i min personliga mognad. Jag är samma kille med mer insikt över mina prioriteringar i livet. Detta skäms jag inte för. Ska inte bli djup i mitt första inlägg på länge, för då kommer jag bara verka bitter, men det är jag inte. I skolan då..

Det stora förändringarna i skolan är att tempot de senaste veckorna har varit sjukt, och då menar jag sjukt, inte som i förkylning utan mer som i herpes eller hiv, det har liksom inte gått att vila bort det. Stressen har varit enorm. Efter den villingsbergsveckan vi hade haft senast jag skrev, och veckan om döden så tryckte skolan på, alla tentor kom på en och samma gång, ledarskap, grpc, cbrn, engelska, miltek, TU, en jävla massa ämnen som började dra ihop sig, helgtjänster började bli en vana och långa dagar ska vi inte prata om, 0700 till 2400 var ren lyx, lamporna i korridoren har inte varit släkt tidigare än 0200 de senasterna månaden. Och det värsta är att jag inte försöker vara dramatisk på något sätt. Och det handlar inte om att vi har suttit i lektionsalar till nattetid, utan vi slutar oftast runt 2030, men sen har vi uppgifter att lösa.Så det har varit mycket kan man säga..

Men, jag har gjort mina prioriteringar, Plugget har självklart kommit först, men min 1-2h träning har inte fått under några omständigheter blivit lidande, det lovade jag mig själv. Det handlar om att jag måste må bra som person. Jag och några kadetter har stöttat varandra i träningen och jag har väl försökt bli seriös med det. Där kommer väl min självbevarelsedrift in i bilden, för en tid sen mådde jag inte bra, jag var riktigt nere. Mina vänner Kent, JJ, Ellman och Peo slog mig på käften och sa att jag skulle skärpa mig. Så det gjorde jag. Jag började stadigt ta tillbaka mitt självförtroende. Jag började träna v.3, lite halvseriöst, efter några veckor var det mina timmar träning 6dagar i veckan. 20veckor har jag hållt på, jag har inga planer på att ta det lugnare. "akta så du inte går sönder" 20veckor som sagt. 

Kommit min bror närmare (visste inte att det gick) men tack vare detta, han jobbar på höjdargym i sthlm så detta intresset delar vi och det är riktigt roligt. Fast storebror kommer ju alltid vara starkare, i mina ögon!

Annat då, livet i stort. Jo det rullar på, två veckor kvar i skolan här i Kvarn. Sen är det vidare till Eksjö för Farbskolan sista terminen. Sen blir det jobb där och då är det dags att flytta dit, ser fram emot det som fan. Börjar tröttna ganska hårt på min lilla etta som jag bott i i fyra år. Blir en trea med dyr jävla hyra och sjöutsikt, annars får det va.. Nej kanske inte riktigt, men stort ska det vara. Just nu sitter jag på mitt rum här i kvarn och har egentligen precis duschat efter dagens pass. Förövrigt gymmar jag inte bara utan tränar cardio två gånger i veckan, oftast militärfys eller löpning. Igår spräng jag en mil, 43min, nöjd som fan. Ska springa 20km på fredag är det tänkt, målet är under 2timmar med stridsutrustning, får se hur det går.

Nej jag ska väl inte dra ut på det här mer än nödvändigt.. Det är roligt att folk vill att jag skriver för det visar ju att folk vill läsa. Kastar upp länken som vanligt på facebook när jag skrivit igen.. Så, håll utkik, kommer skriva om min träning, och om skolan, och självklart om mitt sommarlov som börjar om tre veckor!

/Leonidas signar ut!

Bild på mig från stridsskjutning i Villingsberg

Jag har inte skrivit på länge och det beror på den vanliga faktiska faktorn att jag inte har haft något att skriva om, det jag har kunnat skriva om har egentligen räckt med en FB uppdatering och de andra har jag inte velat prata om. Ungefär så. Men nu har det gått en tid på vårterminen och kan ju skriva någon slags uppdatering om vad som händer.

Vi har mycket ledarskap i skolan nu, den här veckan handlar om Stress och Döden, som rubriken säger. Hela dagen idag har bestått av död, det är inte många andra skolor som har 'döden' på schemat, tänker väl inte grotta in så mycket i det då det är väldigt overkligt för det flesta andra att det är en faktor på min skola. Men det vi har gjort idag är att vara på bårhus, pratat med en patolog, haft föreläsning av en diakon (en man som har mycket erfarenhet av sorg och döden, kan liknas vid en präst) Sen hade vi grupp samtal där vi fick prata om vad vi kände kring döden. Vad jag känner kring det är jag öppen med och det är bara fråga på, men jag anser inte att någon annan än min bror och min mamma ska förstå hur jag kan känna så. Men det tänker jag inte ta nu för det är ganska tragiskt.

Tragisk är onödig att vara.

Jo men vad har jag gjort mer idag, jo jag har varit och tränat på gymmet som jag egentligen började med för fem veckor sen, kämpar som fan för att bli fit för sommaren typ, men även för att det behövs här på skolan. Ett annat motiv är att det finns så lite annat att göra här på Kvarn så det blir att gå till gymmet nästan varje dag. Alla dagar då vi inte har kvällstjänst. Resultaten syns allt redan nu och mer ska det bli, känns riktigt bra!

I skolan så går det faktiskt riktigt bra, har haft en del skrivningar/tentor som alla har gått bra. Fick tillbaka min ledarskapsuppsats idag och fick riktigt bra omdömme på den med. Så det är mycket som får riktigt bra i skolan nu, börjar trivas bättre nu, känns bra. Vi hade strid hela förra veckan där jag kände att jag gjorde bra ifrån mig och fick chansen att gå som plutonchef och gjorde det riktigt bra enligt mitt befäl. Så jag är nöjd med mig själv just nu..

På hemmafronten har det hänt en del tråkigheter som märks av i mitt välbefinnande, men förhoppningsvis väger allt det bra snart upp det som är ordentligt åt helvete också. Har mycket vänner hemma i alla fall, och det är jag grymt tacksamm för.

Im out.

Resan fortsätter och det är bra åkning och härligt väder, för den som tål lite kyla. Vi har mellan -5 och -17 men jag anser att det är helt okej. Det är bra med snö men lite dåligt med Park områden men det finns allt. Vi har roligt som fan och det är väl det som räknas. Igår var vi och kollade in utbudet i Lindvallen och det var helt okej, dåligt med park där då shapningen var i full gång, men det fanns lite räcken och boxar så det gick det med. 

Idag var det bara jag som var ute i backen då BOBfolket representerade hårt igår på festen vi var på. Men jag hände i kläppen parken och hade roligt för mig själv tillsammans med lite löst folk. Vi bor i Sörnäs hemma hos Nev där han bor tillsammans med åtta andra stört sköna lirare som också var med på festen igår och bidrog till god stämning. 

Imorgon kommer det förstärkning från Trollhättan och Vänersborg vilket kommer bli riktigt kul, då flyttar även vi som nu bor här, jag, Joel och Andreas in i stuga tillsammans med de andra. Förövrigt kommer det bli åkning som vanligt för min del i alla fall med nyvallad bräda! Nice som fan.

Out! 

Kadett Ahlgren håller i morgonfysen.. Hur börjar din skoldag?

Fast det är människor överallt kan det kännas bra ensamt på en skola där det inte bedrivs någon civil verksamhet alls. Man sitter och pratar i matsalen och försöker få någon slags social kompetens då det känns som den flugit ut genom ett hörrejösses stort hål i väggen. Jag trivs i skolan, det är inte det jag menar. Men fan, jag har bott ensam på 22kvadrat i över treår men det här känns ju löjligt ensamt alltså. Man har sin dator och sin TV, internet och mobil telefon. Andra kadetter vägg i vägg men tristessen är fortfarande ett alldeless för uppenbart faktum alltså.. Ville bara säga det, så folk vet om det, att det kanske inte är så lätt alltid.

Vad har jag gjort idag då? Inte direkt så jätte produktiva saker. Vi har haft REMI vård, vilket innebär särskild tillsyn på all vår matriel. Vi tvättar av och putsar allt som vi använder. Största delen av min dag har gått ut på att gå fram och tillbaka till förådet för att byta plutonsskit som var sönder. På eftermiddagen så vårdade jag vapen, mitt vapen samt två andras, för vissa hade fordonsvård och vi andra Vapen..Det är inte jätte roligt. Att vårda vapen kanske hade varit kul om man aldrig sett ett vapen innan, samt att vapnet egentligen redan var rent så det ändå du fick göra var att ta isär och pilla och taffsa på skiten.. Men jag har redan gjort det i över ett år så det är inte så roligt längre.

Nu på kvällen gör jag det här, sitter på mitt rum och tycker synd om situationen över hela kvarn, några har åkt in till Linköping för att bada bubbelbad och käka pizza, inte samtidigt dock. Andra har försvunnit ut i vintermörkret bara sådär. Jag har planerat lite inför kommande fest på Torsdag då det ska vara lite spex och saker då jag av någon anledning skulle ha någon fantasi och kunna detta.. Med spex, men så kan det ju vara också.

Annars inget nytt, chattar på facebook för att känna mig omtyckt och behövd eller något, det är trevligt.

Leonidas, out.

Första polis att anlända på plats efter självmordsattacken i Stockholm.

Är det nu det börjar? Har det försegått en längre tid? Eller var det en engånsföreteelse? Frågorna som yr runt i media är många men få får några egentliga svar. "Experter" spekulerar och kommenterar. Det senaste från aftonbladet är en utsägelse att det var "Amatörmässigt" gjort. Ja det var väl en jävla tur!? Visst killen som gjorde det kunde inte koppla ihop sitt skit och få det att smälla på en och samma gång som det borde ha gjort. Han använde gasoltuber till en bilbomb, ja det var väl inte heller genomtänkt. Men förhelvete.. Killen tog livet av sig och sprängde sin bil i syfte att döda svenskar! Var det något jag och min omgivning sket i så var det om killen var amatör!

Han offrade sitt liv för något han trodde på och uppmanar nu andra att gå i hans fotspår, men jag lovar att nästa idiot kommer inte misslyckas! Som nu faktiskt den andra gjorde. Skärpning Aftonbladet, lyser ut det som någon jävla barnlek. Det är på riktigt. Det är sådana här attentat man läser om, det händer i frankrike, i england, i afghanistan, och nu i Sverige. För ett tag sedan höjdes terror beredskapen i Sverige. Regeringen blev utskrattad och tyckte det var en onödig handling så den drogs tillbaka eller något sånt /Spekulerar\ Men nu sitter 60% av stockholm (enligt undersökning av Aftonbladet) och är rädda för fler terrorattacker!

"Amatörbombare" KIllen är avsmälld på mitten, hade alla bomber funkat hade han tagit med mer än så.

Ja det kanske är rätt, och fatta det kaos som kommer bryta ut om det sker igen. Sverige är förhållandevis ett litet land med få tillgångar som vissa medborgare skulle offra livet för. Tänk laserturken, byt ut det mot självmordsjägarna. Det kommer ju fan etableras nynazister i höger och vänster varv och ge sig ut på jakt. Nationella insatsstyrkan har satts in, Säpo söker eftter kontakter utomlands, räcker det? Kommer det hindra något? Sverige måste förstå att människorna som gör det här, spränger sig själva för att deras profet målas ut som ett skämt inte räds av någon Polis. Killen är ju för fan av på mitten! Huvudstaden och Landet måste skyddas. Vi är exponerade och det vet vi sen tidigare, talibaner använder Sverige som handlingsland för vapen och andra tillgångar. Det har vi hört förr och det mörkas med att låtsas som vi är Neutrala. Nej vi är inte med i NATO, men just i detta nu så disponerar just NATO 500+ svenska män och kvinnor nere i Afghanistan. 

Vad tycker jag då regeringen ska göra? Sätta ut väpnad personal i varje gathörn? Nej självklart inte. Men istället för att försöka lugna folket med att det var en "amatörbombare" Som sprängde sig själv i luften så kanske man ska markera mer ut i Media att det inte tolereras, visa att Sverige inte kommer backa för terrorn! Sätt in tillgångarna, vissa upp vad fan vi har, för vi har också mer än knivar ska de jävlarna veta. Sätt in NI där de syns, visa upp dem i media. Va fan vet jag, sätt in SOG på patrull genom stockholm och visa att vi inte bara har soldater där, utan även på hemmaplan! 

NI. Nationella insatsstyrkan är Sveriges anti terroriststyrka inrikes.

Nationella insatsstyrkan specialiserar sig mot terror och andra hårdare insatser så som bankrån och gisslandtagningar. Bilden är från 2009 då Insatsstyrkan krävde kraftigare vapensystem för att bättre kunna lösa ut sina uppgifter. Det är detta media kan visa, visa när de bröt in i denhär 28åringens hus, eller visa bilder från när de hämtar in andra misstänkta terrorister som har skett under dagen. Istället för att visa bilder på en brinnande bil och älta att den har exploderat. De 60% som är rädda i stockholm måste ju få veta att något görs. Samtidigt som det fyller en funktion åt det andra hållet, lilla landet lagom kan visa musklerna för en gång skull.

SOG. SpeciellaOperationsGruppen. Sveriges motsvarighet till SAS, Sveriges Elit.

Detta medel skulle även kunna användas, SOG, sveriges anti-terror styrka utomlands. De gör allt. Styrkan är hemlig så precis vad det gör vet ingen som inte lyckas ta sig igenom testerna för att komma med. Så rykten som nu börjat florera om att Försvarsmaktens underrättelsetjänst skulle vetat om att det skulle hända ett attentat på drottninggatan och inte agerat känns vagt. Då det troligtvis skulle räckt med två soldater ur SOG för att leta upp och nedkämpa hotet innan det kunde ha skett. Med hjälp av dagens vapensystem och teknik är det inte svårt att se om en kille bär på en bomb eller en bil är fylld med något konstigt.

Då var det färdigövat, det var bara ett dygn men det var roligt för det. Det var strid, spaning, skyddsvakt och förflyttning. Mycket moment på kort tid gjorde det ganska intensivt men det fick ändå långsamt. Min rygg gick sönder (Överbelastningen från förra veckan kom tillbaka) igår natt, så jag var tvungen att åka in och bli kollad. Det var lite tråkigt, hade gärna varit med på förmiddagen idag för jag missa det fria kriget i slutet!

Så jag fick träffa en sjukgymnast idag och han kunde konstatera att jag hade en låsning i en av de större ryggmuskelaturerna, så blodet kom inte fram ordentligt och det var därdör det värkte och blev stelt. Han gjorde några ultramoves och tryckte och bankade på ryggen och vipps så knackade det till nått så inihel.. Jag kände hur det pulserade ut bloid till muskeln och spänningen släppte lite lätt. Jag fick några anti inflamatoriska tabletter då detta oftast lder till att muskeln får en lättare inflammation. Men det kan jag faktiskt leva med bara det blir bra någon gång.

Det har ju blivit militärbilder föreställande mig i mina senaste blogginlägg och det kanske upplevs enformigt men det är ju faktiskt det enda jag för här borta på skolan, visst kan väl lägga upp en bilod när vi sitter i klassrum också men det är ju inte jätte roligt och se på heller för den delen, det ser precis ut som vanliga klassrum och människorna ser ut precis som vanliga människor, fast med uniform... Så är det.

Nu ska jag gå och lägga mig för att vila ut inför vården som blir av imorgon. Blir ju nice. PÅ eftermiddagen ska vi utvärdera övning och sen läsa ledarskap, blir en slapp dag tror jag. Fint det.

Snart åker jag hem och får träffa Jenny, har en sådär jobbig vecka och saknar henne extra mycket, man har väl sånna veckor.. Torsdag imorn, sen Fredag, härligt.

Leo. Out.

Tjena, då var det måndag igen och jag är tillbaka i skolan, just nu sitter jag på mitt rum och har nyss varit och ätit kvällsmål i mässen med lite goda kamrater. Jag har packat min stridssäck och ordnat min stridsutrustning för imorgon för på något klockslag imorgon drar vi ut på övning, och blir bedömt borta tills på Onsdag eller Torsdag, övning specialisten kallar dem den och det ska visst vara jobbigt och man vet inget om den. Ganska drygt och stressmomentet blir högt när man inte vet när man kommer hem. Blir svårt att bedömma sina resurser om man säger så. Tillråga på det ska vi ha skit BTG på oss, och det suger. Battle Training Gear. Påminner om LaserDoom västar och annordningar som man sätter på vapner så att man pipar om man blir träffad. Riktigt fult är der och det är jätte drygt att ha på sig.

Jag hade en tenta idag på Humanbiologi samt fysiskt stridsvärde, jag tyckte att det gick bra men man vet lldrig. Jag känner mig ganska säker på att jag fick G så det ska nog inte vara några bekymmer. Jag längtar redan till Fredag på att jag ska få åka hem, saknar min Jenny redan och det börjar bli jobbigt att vara här på skolan då det är relativt ensam, visst vi är många som sitter i samma sist men pratar man om något är det ju likt förbannat något om det man gör här..

Det civila mörkret är vackert ibland.

Men det är väl bara stå i, till sommaren kommer jag härifrån och köra mitt race i Eksjö, det är tur att man har en soft grupp, J-Lo, ResQ, Allie och Halvord, Bra gubbar och vi har roligt tillsammans. Jag skriver så fort jag kommer in efter övningen och berättar hur den var!

LeeQ, out.

Click for Full Size.

Idag hade vi övning som sagt, vi övade stridssparsvis framtyckning med stridsuppgiften stridsspana. Visst låter det roligt, det är egentligen inte roligt heller.. Man tar sig fram i skogen, två soldater tillsammans och skjuter på mål i terrängen framför en. Vi kastar handgranater och lite annat smått och gått. Och nej, vi skjuter i träplugg eller något annat tjaffs som alla verkar tro, vi skjuter bly, stålprojektiler och vi kastar riktiga handgranater. Den sorten som smäller. Precis.

Jo men roligt är det väl allt, speciellt när jag och ResQ (Rickard) kör ihop, för vi båda vet vad vi gör och går in för det. Känns bra att jag har kommit med i en grupp där vi går in för det vi gör, sen kan vi flamsa inne på skolan som vanliga äckelstudenter, men tar det på allvar ute på fältet. Det smakar mint! Man ska träna som man ska göra på riktigt, annars blir det fan inge bra, och man märker det så väl. Man kan få ett såkallat skjutbane beteende eller övningsbeteende. Som ett exempel, det var en Polis i USA (har jag för mig, vad fan annars) Som hade varit i eldstrid med några ligister, när han skulle dra sig tillbaka började han plocka tomhylsor, (precis som vi gör när vi skjuter på bana) Blev skjuten på kuppen och stupade. Det är det man måste komma ifrån. Train hard, fight easy.

- vårat motto har blivit något av, train as you fight, fight as you train. Allt måste komma bak och sätta sig i ryggmärgen, och det måste vara rätt saker.

- Why so slow?

- Slow is cool, cool is fast.

NATO standarden tar över vardagen för oss i det gröna, snart kommer vi inte prata svenska alls längre.

- neutral mitt arsle.

Jag, out. (Skaggner, ownz your Interwebbs med min P!c, Snaggners !RLz.) viist ;)

Jag och min underbara en vårkväll i Hällebäck.

Har inte skrivit för jag inte har något speciellt att skriva, men har kommit underfund med att läsarna inte vill läsa något speciellt, bara läsa.. för det är roligt, eller något.

Så nu kan jag skriva igen, fast det är inte rolig just nu för den här bloggsidan lyckas ta bort all text som man skriver hela tiden, men jag har ju lova att jag ska skriva något så som rubriken lyder tänkte jag skriva lite om allt just nu. Först kan jag ju skriva saker som är himmel i mitt liv då, kom och tänka på de när jag träffade på en gammal bekant och jag berättade att jag skulle börja läsa till officer nu. "Det går bra för dig du.." Och jag kan inte mer än att hålla med, jag tycker om mitt liv och verkligen inte bara för jag ska börja läsa utan för att jag har en helt underbar flickvän som stöttar mig fast hon kanske inte orkar, alla har sina egna problem och stå i. Jag har även sjukt grymma kompisar som alltid är där om man bara vill komma bort hemmifrån lite. Har även en trevlig familj som håller ihop fast vi bor långt ifrån varandra och de känns riktigt bra.

Något som inte allt varit himmel utan mera helvete har varit problemen som trillar ner lite här och där och hur oläglig vissa saker kommer, och hur små saker kan få en att bryta ihop helt och hållet, timing. Jag ska börja med att såga COMHEM, för det har gjort några dagar till helvete för mig, ingen stor grej, men med nervositet inför massa andra saker så blev det något av droppen.

Om man använder sog av comhems tjänster så ska man läsa noga nu, för de lurar sina kunder nåsåinihelvete. Med extra utgiter, skrämmande och hemliga bindningstider och sjukt dålig kundservice. Jag kan direk säga att det är värt 35:- för pappersfaktura och granska den med örnögat för de kommer på små saker, både små som stora. För den här månaden var det droppen, ville skjuta någon alltså.. Börjar med de extra avgifterna som de försökte trycka på mig. Fick hem en räkning på 900:- från comhem, och jag förstod direkt att någo var fel för jag har aldrig fåt en så hög räkning och de ända jag gjort från förra månaden var att säga upp min hemtelfoni och nedgradera min digitaltv - som då skulle ta ner min månadskostnad. 

Jag granskade räkning och såg direk att min hemtelefoni hade flugit upp och börjat kosta 100spänn i månaden, när den förr bara kostade 60.. skumt med tanke på att jag sagt upp den, förövrig kan jag meddela at min hemtelefon inte funkat sen jag sa upp den, en timme efter - död. Så det tyckte jag var jävligt skumt, men det tryckte ju inte upp den vanliga summan till 900, så började kolla lite till. De hade sänkt min comborabatt (Om man har alla tre tjänster, bredband, TV och telefoni, få man de billigaste gratis) den låg bara på 39kr, och de billigaste jag har är fortfarande telefonin.. För min digitaltv är 200, för de har höjt priset på TV1000..  Sen såg jag något som också gjorde mig förbannad "öppn.avg - 150kr" Men va fan? De var två år sedan jag öppnade tjänsterna, skojjar de eller? Jag kände bara att jag behövde ringa och skälla på de jävlarna, hade helst velat prata med den där tjocka tjejen på reklamen som låtsas vara tvilling med den andra tjocka kärringen bara för att trycka ner en massa hat i henne äckligt groteska ansikte.. men nej.. jag fick prata med "Mona" på kundtjänst. "Hej, Mona, vill du dö?".. inte riktigt så men jag sa att jag vill ha svar på tal om man vad fan det är för något skit som står på min faktura... Först så tog det jätte långt tid för henne att förstå vad problemet var,

"DET ÄR FÖR MYCKET NUMMER PÅ MIN FAKTURA! PENGAR: KOSTAR! FÖR JÄVLA HÖGA AVGIFTER! ... åh, då förstod hon, "är du irriterad" - "Gör ditt jobb"

Jo Så hon försökte förklara att öppingsavgiften var för att jag stängt av mina tjänster, under en period. Och nu öppnat den igen, "När fan?" Oj jag ser här att du inte alls har stängt.. "Ja, tycker du inte de borde meddelas isåfall, och då om jag vill öppna de igen?" Idiot kärringen kom tillslut underfund med att det inte skulle funka, "okej, jag tar bort den då.." Duktig, sen kom vi till det här med telefonen, vad i helvete är det frågan om, bindningstider är det slut på, så hur kommer det sig att jag fortfarande betalar, och betalar extra.. För skiten är ju död. "Ja men de är 3månaders uppsägningstid... OKEJ! Och tillvalstjänsterna som helt plötsligt har tryckts dit, var kommer de ifrån och när har jag beställt det?.. Då förstod hon att de inte heller skulle funka, "Ja jag tar bort dina tillvalstjänster också.. Såja.. Hejdå.

Jag tog sedan reda på varför min comborabatt var sänkt, jo för när jag nedgraderade min TV till small blev de grundpaketet billgigare, för de räknare inte med tillvalstjänster.. som TV1000 paketet. Stört, och när jag skulle säga upp min digitaltv för det stod att bindningstiden hade gått ut, kunde jag inte det för jag hade kvar tid på TV1000, 17månader, WHAT? när eran försäljare ringde sa han att det inte adderade på bindningstid på Digital TVn, "Ne men i teorin gör de ju inte det, för du har ju ingen bindningstid på Grundpaketet..?" Ne. men jag kan inte säga upp grundpaketet tack vara bindningstiden på TV1000 paketet.. "nej det stämmer..."

BINDNINGSTID KALLAS DET! SUBBA!!

Åh, död åt det jävlarna alltså, använd tele2 eller bredbandsbolaget istället, tre hål i väggen är bekvämt, men det är bra mtcket mer hål i huvudet på de jävlarna som sitter på andra änden alltså..

real writin'.. real ridin'

Måste bra börja med och tacka de som skrivit att de läser bloggen. För det uppskattas, speciellt tack till holm man som tyckte om läsningen och jag vet att du är världsvan så jag litar fullt på bedömningen. Så nu blir man ju lite mer taggad på att skriva. Fast de inte finns så mycket att skriva om egentligen.

 Jag kan berätta vad som hänt lite sen sist då. Inget speciellt då men jag, Jenny och Nev åkte ut till kusten, bara resan dit var egentligen ett ret nöje då Nev inte hade någon stereo i bilen så det fick bli att tjöta hål i huvudet på varandra istället..  Vilket i alla fall jag och Nev är ganska duktiga på. När vi väl kom fram träffade vi Joakim vid deras villavagn. Vi satt en stund där och tjöta i väntan på att vi skulle skjutsa in Erica. Jockes syster in till smögen för hon skulle jobba. Sen stack vi till bohus malmön och pärlan där vi chillade inprincip resten av soltimmarna med bad, fiske och stek. Riktigt trevligt var det också att träffa Mikaela från jönköping som bor på samma camping som Joakim och hon gjorde oss sällskap under dagen.

När vi hade solat klart så blev det minigolf och Mickan vann och jag och Nev kom på en delad men stark sista plats... Bra kämpat tyckte jag. Vi hade roligt i alla fall och det är ju de som räknas har jag hört. Förutom enligt Lt.Pam..

"Det är en tävling där ni kastar boll... Då är inte det viktigaste att ha roligt, för hur jävla roligt kan det vara, ne, de viktigaste är att vinna!"

Sen blev han pappa ledig.. en bra man.  Mycket mer har inte hänt faktiskt, vart ute och cyklat som ni kan se på bilden. Egen byggd bana i gamle dal och det är Erik häggner som tar kort. Roligt var det och mer cykling ska det bli, förhoppningsvis då till backar som har lift upp så man slipper gå upp för backen, det är inte jätte roligt.. Ne.. Idag har jag bara tagit det lungt och varit på överby med Jenny och Emma, fast jag gick nästan mest runt själv för hade lite ärenden att ta tag i. Och då klev jag in på gamestop, pratade lite med dem om den nya realesen på xbox360 slim som den kallas inofficiellt. Den ville jag ha så jag förhandsbokade den men nej jag är inte dum i huvudet och ska strongt ha två lådor utan jag byter ju in den som jag har nu, min xbox360 super elite så behöver jag punga upp en 500 imellan och får ett spel och en handkontroll med också.. så jag är nöjd. Spikade det med en gång så nästa fredag blir det till att hämta den på Gamestop. Härligt. 

men nu ska jag kolla lite TV och prata lite telefon med min Jenny. Hade fint så skriver jag snart igen, antar jag.

LeeQ, out.

Åh vad jag inte har varit duktig på att blogga.. åh verkligen, förlåt. Inte. Vill ni ha bröd till wheinet?..

Men egentligen, tänkte på det häromdagen, det är inte jätte många som läser min blogg. Vad jag vet. Jag vet att min bror läser, men han kan jag ju lika gärna ringa. Så när jag har tänkt såhär "Ne, men om jag ska ta och blogga lite..?" Så har jag tänkt nej därefter och kanske ringt min bror. För de är ju bara han som informationen verkar nå fram till. Och min flickvän Jenny såklart men henne pratar jag ju med varje dag. Så hon har oftast ganska bra koll på vad som händer. Eller ja, hon har nog bättre koll än mig i vissa lägen..

Men okej, som en uppdatering om vad som har hänt det senaste då. Jo jag var i stockholm för ett tag sedan, jag skulle på arbetsintervju på Livgardet - om kontrakt där, som soldat. Jenny följde med vilket uppskattades otroligt. Vi hade en trevlig resa förutom hemresan som blev lite hektisk för vi var lovade skjuts hem men vissa var tankespridda och allmänt dumma i huvudet så vi kunde inte åka med. Så fick boka tåg i sista sekunden som vi som tur var kom med. Men i stockholm var det trevligt. Vi gick runt och kollade i affärer, och jag tror jag har besökt varenda HM i centrala stockholm, minst två gånger. Men, vad gör man inte.. Jenny träffade även min bror och hans Sambo Malin som vi gick ut och åt med på kvällen när vi kom. Jag stötte även på Peter, Peter Leung. En lumpen polare, en av de jag pratar med mest såhär efteråt. Riktigt skön kille, synd att vi inte kunde hänga mer men de kommer de med. Allt har sin tid. Ja, på Torsdagen av veckan åkte jag på intervju, de var kul att se Livgardet igen, gick ner till förrådet och kolla lite, samma gamla personal.. Tänkte på Stormpionjärerna när jag såg Byggnad 211. vemodigt att jag inte hann gå dit och titta för det var Intervju och läkarundersökning för min del. Då jag redan hade gjort FYS testerna på Officerstestdagarna. Men intervjun gick bra och likaså läkarundersökningen. De skulle anställa 60soldater till att börja med och såhär några veckor efter kan jag meddela att jag fick Jobbet.. Men jag tackade Nej, har jag fått nytt jobb? Nej, utan jag blev antagen till Specialistofficersprogrammet.

Jag ska alltså bli officer, inom EOD är det tänkt. Vet ni inte vad EOD betyder eller är för något så kan ni alltid googla det men som en kort lite förklaring kan jag säga att man röjer oexploderad ammonution så som Minor och "bomber". Så jag börjar skolan 23augusti. Ska bli roligt för det var det jag ville. Men problemet, eller a, problem och problem, men något jag kommer tycka är jobbigt är att jag kommer vara ifrån Jenny på vekorna och så mycket som jag bara tänker på henne och saknar henne nu, och vi har umgåtts hela dagen idag..(stört) så vet jag inte rikrigt hur jag kommer klara av det. Men det ska säkert gå bra, man vänjer ju sig med sånt. Och det kommer inte vara lika oklart och hektiskt som lumpen så tid kommer finnas att prata i telefon och chatta på nätet. Helt klart.

Men hur ser mitt liv ut just nu då, jo jag har sommarlov. Vilket känns bra. Jag umgås med mina gamla vanliga grymt sköna vänner. Andreas, Mathias, Joel, Niclas och Daniel. Bra grabbar allihop. Och jag måste försöka ta mig ner till Göteborg omgående för att hälsa på Emilsson som jag saknar otroligt. Han kommer alltid vara något speciellt, (naw..) Men så är det. Jag ska även köpa bil nu snart, väntar bara på att Niclas ska köpa ny, så köper jag hans, Saab 95, för pengar.. Så är det.

Annars så rullar det på, och jag ska väl försöka uppdatera bättre..

Leeq, Out. check this out.

Min underbara<3

Sommartider hej hej sommartider, just nu känns det inte jätte kul med sommar.. För det är massor som händer och så, men skönt att det är varmt och att det är ljust ute. Dagarna blir ju längre, nu om det alltid är posetivt vet jag inte. Men just nu så kan det faktiskt kvitta. Är ju lyckligt kär i alla fall. Och det är ju alltid bra.

På bilden ser ni henne jag tycker om, jätte mycket. Bilden är från igår när Jenny och hennes vänninor gick på bal. De hade säkert jätte roligt. När jag hade vart där och kollat på detta så åkte jag hem, det hände absolut ingenting igår och det var ju ganska tragiskt egentligen. Eftersom det var så fint väder. Men men, nog om det.

Idag har det hänt lite mer, jobbade imorse och sen drog jag och fixade lite saker och senare ut och cyklade. Träffade Jenny på överby, åkte upp och stälde cykeln hos Joel för att vi skulle åka hem till Jenny, där var vi en stund men sen skulle hon iväg och klä sin vagn så jag åkte hem. Senare på kvällen träffade jag mina vänner och vi gick och käka på villastranna, det var ganska nice faktiskt.

Tack till Jerry som cyklade hem min cykel från skogshöjden, riktigt nice.

Orkar inte skriva mer nu då jag är lite depp. Det går över.

Out.  

It's okey, I'm good.

-Det är någon dag i veckan, typ tisdag. ah, shit veckan går segt. Kan bero på att jag hade fullt upp igår. Gick upp tidigt för att träffa Jenny, eller ja hon kom förbi på morgonen vilket var uppskattat.. Senare åkte vi och 'luncha'. Nice, sen åkte jag hem och greja med en massa annat bös.

På kvällen åkte jag, Mathias och Daniel ner till göteborg för att Daniel skulle hämta saker där. Detta tog tid och det blev problem av olika slag. Men tillslut så fick vi åkt hem iallafall. Så jag sov ut ganska länge idag då det blev sent, mitt i natten sent.

Pass out.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Änsålänge har det inte hänt mer än att jag titta på en dokumentär på Discovery Channel om en båt från Liverpool som hade förlist utaför Japans kust. Rätt bra. Men inget man kanske borde göra på Tisdag förmiddag. Så nu håller jag på att försöka städa lägenheten men det går sådär bra. Jag är ju fast är just nu. tänkte även städa lite i garderoberna men.. det räckte med att jag öppnade en så tröttnade jag. Tillochmed jag kan vara lat vad det gäller sånt..? 

Men nu ska jag försöka damsuga i alla fall. Och Btw så börjar det bli sommar och Cykeln ska snart börja rustas upp för en säsong i Åre. Känns skönt att man kan vara lite fri. Nu kör vi.

Out.  

Söndag idag, inte jätte händelserik än sålänge. Har försökt lira lite box men mitt SplinterCell har lagga ur totalt och vill inte funka. Känns lite surt. Men så kan det vara. Vad som händer idag förövrigt har jag ingen aning om, ska väl hänga med polarna senare. Brukar ju bli så i alla fall.

Igår var en mer händelserik afton, eller natt. Var hos Jenny hela kvällen och hade det trevligt, satt och kollade på när hon grillade, som hon var duktig på, sen åt vi och kollade på en film, som blev för hemsk för Jenny, den handlade om korrupta poliser som tog ut sin rätt mot gangsters som de hade saker otalt med. Som jag förstod det. Men efter det så tog jag bussen hem, Mattias, Joel, Andreas, Daniel och Denny väntade på mig vid Drottningtorget så jag hoppade in i Mattias bil när jag hade klivit av bussen. Vi rullade därifrån och skulle åka mot 'treälgar' för att se om det var liv på vägen. Men så långt kom vi inte förens det blev ett jävla liv. Vi rullade ut vi Preem, drog bort stallbackamotet på 45:an men när vi skådar bort mot edsborg kan vi se att det börja vinka rött. Snutjävlar.. Så fort gick det ändå inte, tänkte vi. När vi kommer närmare ser vi att han har en laser på axeln. Jävla skit.

Den klassiska:

-"Det gick lite fort det där.."

-"Ja det gjorde det väl.."

-"Hur fort tror du att det gick?"

Man börjar ju undra vad fan han är ute efter?  - "Ursäkta konstapelenenenen! Ska aldrig mer gasa i hela mit liiiv!" 

-"118"

Mattias fick sitta i polisbil i någon halvtimme, kanske 40minuter. Vi andra stod utanför och tänkte att vi tar kort på polisen, för att han inte har väst. För det som sägs är ju att alla som jobbar i trafiken har krav på varselväst. Och det hade ju inte han. Och killen står mitt i vägen och jobbar, och då kan man ju säga att man jobbar i trafiken, tycker jag. Så vi frågade polismannen snällt om vi kunde ta lite bilder. Snubben visste nog inte vad en kamera vad för något för ha ser ut som en idiot och säger.

-"Ta kort?!?!"

-"Ja, men en kamera"

Han fattar fortfarande inte, men vi har frågat och han sa inte nej så vi tog bilder på honom. Grinolle. Det slutade i alla fall med att Mattias blev av med kortet temporärt i väntan på beslut. Så surt och inte alls roligt för honom. Det gick kanske i 100, men inte i 120, men det kanske var en tidsfråga. Surt på Hedlund bara som knappt är ute och kör som fan längre. Hade vart mer rätt åt Joel. Fast, alla ska väl ha sin tur och otur.

Senare på natten så märkte vi att Joel hade punktering på sin bil på högerfram, och ännu senare så har tydligen Daniels bil nu också rasat på något sätt. Och jag vet inte hur då jag var med Niclas på donken då. Han fick åka och hämta de andra när han släppt mig hemma. Kommer väl mer information om omfattningen av Audiraset.  Men nu ska jag försöka hitta på något och göra något av denna dagen. A något som är ganska drygt just nu är ju att ZTV kör Crossfade med Petter, allvarligt? Är det någon som känner hans texter? Jaja, han är duktig men på riktigt, 10låtar i rad är lite hårt.

out.

Joel provar kläder på MQ, och det blev köp på alltihopa. Ett par Levi's shorts och en helbrå Blueprint t-shirt. Mest för att alla andra hans tröjor har blivit för.. korta.. Bra skit.

Toppar inlägget med en bild på snyggJoel och mig själv för att locka läsare, eller inte. Tror de flesta som läser min blogg dagligen vet hur både jag och snyggJoel ser ut. Fröjd för ögat så att säga. Något sånt. Jag börjar bli något av stammis på MQ nu, inte för att jag handlar, men eftersom jag alltid är med någon som tvunget ska in där och kolla på något. Då jag har en vän vars mamma jobbar där blir det ju att man pratar lite. Så jag ska börja ta provision, eller något.

Ja men som ni kanske ser på rubriken ska det ju inte handla om mina affärsidér eller stammis besök. Utan tänkte skriva lite skit om rykten då jag är ganska trött på det just nu. Nu börjar det spridas skit om mig av folk jag inte ens har träffat eller någonsin sett. Och det känns ju något förjävligt. Då jag alltid varit en sådan persom som står för vad jag säger, och absolut står för vem jag är. Men oftast så vill inte den som startar rykten någon illa, utan vill ha någon meningslös hype pågrund av svartsjuka eller ren avund. Andra rykten, kan vara att någon säger något illa om någon, för att den verkligen tycker det. Och sen att någon annan vill försvara personen ifråga och säger något som egentligen inte stämmer. Det behöver ju inte heller vara illa menat. Men rykten sprids inte oberörda. Kan ge exempel, som jag då själv har hört.

Ryktet börjar såhär ->

Coolkille_12 säger: Ja men han är ju en jävla fjant.

Annansnubbe säger: (försvarar) Jadu, det vet jag inte, du ska nog ta det lite lungt med hatet.

Coolkille_12 säger: Dåra?

Annansnubbe säger: Hörde att han slått ner någon, så inihelvete.

Coolkille_12 säger: Ofan.

Den andra snubben har ingen aning om vad han snackar om, men han vill inte säga "Det är han ju inte alls?!" utan måste ha något slags mot argument för att inte bli ovän med den coola killen. Sedan pratar ju självklart den coola killen med sin andra häftiga kompis.

Coolkille_12 säger: Hörde att han den där hade slått en kille, som fan tydligen.

Häftigkompis säger: Jasså, men slåss kan ju vem som helst?

Coolkille_12 säger: Ja men han hade tydligen slått så killen fick åka ambulans. (Skarv, för att vara värst.)

Häftigkompis säger: Ofan.

Mänsklig faktor i ett svagare sällskap, den coola killen vill ju inte verka fjantig som reagerat på att "vem som helst kan det" Så han skarvar ryktet och antar bara att killen fick åka ambulans. Den häftiga killen har nu värsta historien att berätta för sina grymma polare-

Häftigkompis säger: Shit, han killen hade tydligen slått sönder en snubbe.

Grymmapolare säger: Ne? Varför? 

Häftig kompis säger: Han blev förbannad för något bara, han och hans polare. Kom ambulans och polis typ.

Grymmapolare säger: Jävla idioter och bara ger sig på någon, hur gick det med killen som de slog då?

Häftig kompis säger: Ingen aning, han var väl halvt ihjäl slagen eller nått.

Ytligare skarvar, härligt tycker den häftiga kompisen, då verkar han grym som vet så jävla mycket. Och den grymma polare är ju jävligt nöjd för han har e tjej kompis som han inte vill ska umgås med den här killen som ryktet handlar om. Skit bra.

Grymmapolare säger: Han killen du umgås med, han är inte så jävla bra som du tror.

Tjejkompis säger: Jo, vadå da?

Grymmapolare säger: Han och hans kompisar slog ju typ ihjäl en kille förra veckan.

Tjejkompis säger: va?

Grymmapolare säger: M, så var inte med honom.

- Då tjejen är utomstående ur själva hat cirkeln, så vågar hon fråga killen det handlar om.

Tjejkompis säger: Du, har du dödat någon?

Killen i fråga säger: Va? haha, nej verkligen inte? Vem har sagt det.

Tjejkompis säger: Ne men jag hörde det från -, som hade hört det från - som i sin tur hade hört det från - som hade sagt att det.

Killen i fråga säger: Ja den sist nämnda tränar jag karate ihop med, och han slog jag en gång så han trilla, men de var inne i Dojon på en träning. Så nej, jag döda honom inte, uppenbarligen..

 Se hur jävla fel det blir, och det är precis samma när det gäller alla rykten, och det kommer aldrig fram några egentliga sanningar. Utan bara skarvade uppfattningar om vad folk tror eller vill att de ska ha hört. Samma gäller allt vad gällande otrohetsaffärer, och annan player tjaffs. En flört blir till en kram, en kram blir till smek, smek blir till strul och strul vet alla att det ledar till oskyddat sex och aids.

förfan. Tänk på vad som sägs och vad som kommer att sägas, och så fort någon säger "Men säg inte att det var jag som sa det, för jag får inte säga något" kan ni såga det direkt. Man står för en sanning, men aldrig för en lögn. Det är en sak att säga något i förtroende till någon. Men en helt annan att sprida ett rykte för att trycka ner någon.

Tar inte upp detta av någon speciell anledning, mest för att jag inte hade något annat att skriva om.

Leeo, ut.

Stormpionjärpluton. Gardesbataljon Task Force.

Klockan är nu 02:14, jag har försökt att sova men det har inte vart till någon nytta. Är för pigg helt enkelt. Känns lite surt men som tur är är min gode vän Daniel Idenfors vaken, sitter i Österike visseligen. Men Facebookchatten fungerar utmärkt att prata minnen om dagar i de gröna. Daniel bor egentligen i Umeå, så det är ju nästan lika långt bort likt förbannat. Man han är i österike nu och lirar amrikans fotboll. elit.

Vet inte riktigt vad jag ska göra för att somna, det finns inte så mycket mer att göra på datorn nu alltså. Som ni ser har jag nu tagit mig tid till att orna med våran plutonsloggo, som då ska bli tryckt på tröja så småningom. Ska prata med Joel om det imorgon då hans kusin har tryckföretag. så kanske man kan få en såkallad *sweet deal*. Klockers. Glömde nämna förut att målaren var här idag, och började med väggen, spacklat och så nu. Det var tydligen många steg som skulle gås igenom så det skulle ta hela veckan. Så han skulle komma in imorgon med, men inte före nio, så sova kan jag ju göra.

Nu på kvällen kom Amanda, Emma och Jenny förbi, de kollade TV medans jag fipplade med photoshop, men jag var så inne i det just då så ville inte sluta och tappa lusten sen. Så det blev gjort i alla fall och kan ju be om ursäkt nu i efterhand att jag var tråkig. För det fattar jag med att jag var. Men i annat fall så hade jag väl inte vart super taggad på att titta på Hollywood fruar heller, det räckte gott och väl med att bara lyssna på det. Faktiskt. Men, nu fick det räcka med detta nattliga inlägg.

Och just det, nice det där med Julmusten Joel, då har du en en del att dricka ikapp då, jag menar. Julmusten borde ju vara slut när våren drar igång? Right..?

Out.

Oakley Shades.

Söndag, hjälpte Niclas att flytta hela dagen igår och det var riktigt trevligt faktiskt. Jag han och Joel jade roligt som aldrig förr. Nästan så i alla fall. Idag är det shysst väder, vart nere på stan en stynd och gått. Jag satte mig nere vid vattnet för att ta det lite lungt, kändes bra. Blåste lite dock, men det gjorde inte så mycket för solen stekte ändå.

Man skulle ju faktiskt kunna säga att våren är här nu, det anser i alla fall jag. När folk kör nedcabbat och motorcyklarna börjar rulla så smått på gatorna. Det kan man ju se på de äldre också, när de tar av sig vinter overallen och vågar gå ute i jacka och jeans, jodu då är det vår. Så jag fastslår det nu, att det är vår i Trollhättan.

Förövrigt så refererar titeln till Spelet Operation Flashpoint: Dragon Rising. Som jag nu avklarat på Hardcore och det känns ju också jävligt värt. Hm, pratade lite med vännerna om det häromdagen. Låt säga att en normal msn chat ser ut såhär:

Leo Andersson säger:

Tja

Någonvän säger:

Gjort idag? 

Leo Andersson säger:

Inget speciellt, du då?

Någonvän säger:

Härligt, jo samma typ.

Inga fel, eller hur? Detta kan ju vara runt 17:00 på eftermiddagen sådär. Men skulle man då byta ut, mot vad jag kanske egentligen gjort och skrivit.

Leo Andersson säger: 

Tja

Någonvän säger:

Gjort idag

Leo Andersson säger:

Spelat xbox..  

Någonvän säger:

Shit jävla nörd, du har verkligen inget liv va? *hahaha*

Och det är ju nästan såhär varje gång om jag typ inte chattar med Jerry, då han spenderar nästan all sin lediga tid med att nörda, för att bli lika bra som jag, på god väg mannen! Skämt å sido. folk tycker i allmähet att det är då vettigare att sitta att inte göra något alls, än att spela. Samma skit gäller om jag istället skrivit att jag hade suttit inne och läst en bok.. "åh, stimulerande, vad för bok?" M, en bok som handlar om idioter som inte välkomnat 2000-talet och är rädda för saker som de inte förstår sig på. Kanske inte så farligt med seriöst. Det är stimulerande med gibbande också. Det är bara politiker och snuten som skyller allt på tv-spel, för det inte kan kontrollera våldet på gatorna. Kidsen som går och skjuter folk på skolor hade nog problem innan det börja lira Resident Evil typ.

Böcker om mord skulle ju då vara farligare, då alla säger "Jo men jag gillar böcker, då man kan skapa sig en egen bild av alla karaktärer och man kan alltid sätta sig in i huvud karaktären och dess antagonist." Shit, snacka om att bli psykopat efter 4kapitel i vilken deckare som hellst. Nej tacka vet jag Lir, då kan man styra allt som händer själv, visst det finns alltid en storyline att följa. Fast vissa spel kan man ju styra sina val och utgången av spelet på många olika sätt.

Kontentan, tyck vad fan ni vill. Mer trådlösa kontroller åt folket!

Out.

Det är fredag, klockan är 14 och jag har precis kommit mig upp ur sängen. Tagit igen lite förlorad sömn och nu är jag pigg. Känns riktigt bra för ikväll får det allt ta och hända något roligt. Känns tråkigt att inte jobbet har hört av sig då jag inte har någon aning om jag ska jobba på måndag eller inte. Men jag får ringa på söndag om jag inte hör något.

Förövrigt så har jag fått roliga nyheter genom mail från försvarsmakten. Jag gick vidare från det förra testet jag var på för Special officers utbildningen EOD. Så nu väntar yttligare tester som kommer bestå av intervjuer med befäl och psykologer. Kommer bli roligt att få reda på vad man fick på militära högskole provet, för det las tydligen ner stor vikt i det. Så om jag kommer vidare därifrån är det högskola i eksjö i ett och halvt år som gäller, vilket känns overkligt just nu. Men jag är förvånad att jag gick vidare och skit nöjd.

Nu fram till kvällen så ska det bli oldschool chill. Och då menar jag min tid. Och inget århundrade tillbaka. Det blir godis och xbox till annat anges. Operation Flashpoint tillsammans med 1kg lösplock från hemma kväll med några burkar exeptionell energidricka. Om det är nått, 'holla at the cell' för jag kommer vara vid tvn, och inte vid datorn. Fast, det är bara en halvmeter emellan, så försöka går ju!

Life's good.

Out.

Skulle ju egentligen tagit mig tid att skriva häromdagen, men jag har allvarligt inte orkat eller haft tid. Har börjat komma in i nya jobbet nu, jobbar mellan halv6 och 19. Så hoppas ni har överseende, har precis kommit hem och tänkte att nu kan jag ta mig lite tid att skriva. Kanske inte blir så mycket vettigt sagt men..

I lördags efter jag hade skrivit hände det inte mycket mer än det som stog, vi kom aldrig iväg någonstans utan vi fastnade hos Amanda och tittade på någon brudfilm självklart, fast vi satt väl och prata skit mest. Och det var allt trevligt, sen åkte jag och Niclas till Mcdonalds när klockan blev natten och träffade Malin och Madelen av en ren slump egentligen. Vi käkade lite och sen körde vi hem...

Morgonen nästa dag fick jag sova ut, eller ja, Niclas väckte mig vid 10tiden och tyckte jag skulle komma upp till honom, och det kunde jag väl göra tänkte jag, så jag åkte dit. Jag upplevde att han fortfarande hade lite ångest över fredagens bravader och kunde inte riktigt le för han hade lite ont i ansiktet, stackaren. Vi gick ut efter en stund och pillade lite med hans mors volvo. Då ringde Joel och tjata lite och det slutade med att vi åkte och käkade frukost och plockade upp Joel på vägen dit. Efter det skulle då Niclas åka och prata med sin gamla arbetsgivare så jag och Joel åkte hem till mig, jag somna relativt omgående medans Joel satt och pula med Datorn och kolla TV. Efter en stund så vaknade jag och fick något togbryt om att vi skulle åka till överby, så det gjorde vi och Daniel var påväg upp till mig så han hängde med, kul att träffa han, nykter. Kollade på lite kläder och så, köpte en klocka, en vit. Tyckte jag var lite 'fränt'..

När vi väl varit där en stund ringde Jenny, vi bestämde att vi skulle ses och äta kinamat på GoldelFlower så det gjorde vi, var rikigt nice med lite bra mat i magen. Efter det gick vi hem och tittade på en film, 'Seven' en thriller med Pitt och Freeman som funkade faktiskt, vi hade pratat om den dagen innan för vi hade slått på den på TV hos Amanda och den var tydligen bra.. Och det var den ju, allt är relativt.

Och de var min söndag, Jenny åkte hem och jag gick och la mig för att senare gå upp till Jobbet vid fem tiden, sådär roligt men det går faktiskt bra, jag trivs som oljehora. Som de lite mer rutinerade gubbarna kallar det, invigd i raffbranchen. Arbetet har börjat komma igång nu så det finns att göra i alla fall, så man kan bli lite skitig.

Men nu ska jag lägga mig och ta det lite lungt, innan jag går till konsum för att köpa lite kvällsmål, har kommit på att jag kan inte gå och lägga mig innan 12 för då vaknar jag innan fem då klockan ringer, måste vara lite zombie på morgonen, har för mycket energi i kroppen, helt stört. Blir väl så eftersom jag bara suttit och glott i tremånader. Men det ska det bli ändring på! Gött ändå.

LeeQ.Out.

"Jag är slyna!"

Shit, tja, Just nu är jag jävligt trött faktiskt. Sov inte allför många timmar inatt och just nu är klockan 22:48 en måndag och jag har precis försökt fräsha till mig lite. Jag har umgåts med Jenny hela dagen. Vaknade upp på morgonen, tidigt och sätte på en film, trevligt. Jenny började inte förens halv 1 men när hennes vänner bangade på skolan "tack vare förkylning" och dylikt kände även hon att det inte var någon vidare idé att gå på en lektion. Så vi åkte hem till henne, åt lite sådär, min Mamma ringde olägligt och skulle ha bilen så då tyckte jag att jenny kunde åka med, så kunde vi hitta på något hos mig istället och så fick det bli.

Vi var hemma hos mig hela dagen, kollade TV, snackade skit, och hade allmänt trevligt. Trevligt? typ som Emma skulle referera det som. "Sa han det, ja det sa han, så alla hörde."

Jenny åkte hem vid tio nu på kvällen och hon var lika trött som jag, om inte tröttare :) Nu sitter jag och slö tittar på Bond och tjötar med Andreas på msn.. Trevligt värre, men jag ska snart gå och lägga mig då jag ska upp tidigt imorgon för jag ska till banken och försäkringskassan för att göra lite olika ärenden, sen hade jag även tänkt hinna gå till Plus och träna. Komma igång lite igen.

Igår hände inte så mycket mer än att jag och Niclas åkte och kolla bio på kvällen, tillsammans med sällskapet från vbg, förutom Emma då som låg i halsfluss, tråkigt. krya på dig! Vi kollade på Shutter Island och den var sådär, hade högre förväntningar faktiskt. Men det blev en lyckad kväll ändå. Vi åkte till mig efteråt och kollade på någon halvskum film innan folket drog sig hemmåt.

Mer än såhär har det väl inte direkt hänt, skriver imorgon igen antar jag, om hur det går med allt.

Tack för en trevlig dag! :)

TheOneAndOnly.LeeQ.Out.

Burn Energy

Klockan är snart 10 när jag går in på Odén. Jag ska vara inne på Dressman för en kort presentation av ett jobb, lämna ett CV och prata lite i någon såkallad mini intervju på golvet. Jag är självklart där innan då man är lärd så.

Jag går upp på cafét som ligger på andra våningen på odén. Tar och ska till att köpa drycken som synes på bilden. Kassörskan kollar på mig frågvist och undrar om det var bra så. Ja det är riktigt bra så tänker jag, annars hade jag väl sagt något eller tagit något mer, ser jag handikappad ut? Standard fraser ligger väl i gommen på stackaren, tänker jag. Hon bill ifrågasätta varför jag inte köper kaffe, som de 4 framför mig gjorde. Men jag tycker att Burn smakar bättre, för jag dricker inte kaffe. för två år sedan hade jag säkert sagt något i stil med att det är för mainstream att dricka kaffe, men helt ärligt så tycker inte jag det är gott och mina tänder vill inte bli gula heller så därför föredrar jag att det blir röda? av Burnen då. 

Jag slår mig ner vid ett bord, strax bredvid mig sitter två äldre herrar, de dricker självklart kaffe och äter något slags bull liknande macka för att det tycker det är omoraliskt att äta fika bröd klockan 10 på morgone. Vem försöker de lura. Den ena mannen tittar på mig cóch sedan säger han något till den andre mannen som självklart jag tappen att vända sig om för att titta. "viewer discretion is advised" Jag försöker låtsas som ingenting och fortsätter läsa mitt CV när tanken slår mig att hade jag varit tjej nu hade jag antingen blivit smikrad eller börja pilla mig i hår och ansikte i tron om att jag hade något där. Mannen lutar sig åt mitt håll och frågar "ursäkta men vad dricker du?" Utan att direkt titta upp vrider jag på flaskan och visar honom och hans kamrat flamman och säger "energidryck" han skramlar till med sin kopp och skrattar lite lätt "jaha, trodde det var alkohol"... A just det, för det sitter en svartklädd tånåring med skjorta och slips och dricker sprit klockan 10 på morgonen! Jo den händer, i Detroit! Typ, jag ska linda in den i en pappkasse nästa gång så ser det jätte bra ut!

Nog med hat, den var god i alla fall och butikerna började öppna så jag gick till Dressman. Jag kom knappt innanför dörren innan en ung kvinna sa hejsan och sa att hon förstod varför jag var här. kan haft någonting med mappen jag hade i handen att göra, som utskilde mig från en vanlig kund kanske. Sen sa jag att jag sökte Angela och det var tydligen hon. jätte trevlig och vi pratade en stund och hon gick igenom hur det skulle funka, hon hade bett arbetsförmedlingen om 10stycken och jag antar att jag var först där. Eftersom hon var så glad, hon skulle bestämma sig inom det närmsta två veckorna och se hur det blir. Och nej Emma, jag är inte nervös, och kommer inte bli det heller. :)

Vi får se hur det går, och jag hoppas att jag får det.

Wasteland.

Förövrigt så var gårdagen ett rent helvete egentligen, jag mådde verkligen kass. Massa faktorer spelade in och fler blev det. På morgonen var det begravning, en gammal och nära vän till familjen hade gått bort så det var inte trevligt alls. Jag brukar inte tycka begravningar är så jobbigt, men min mor var så ledsen och det fanns inget jag kunde göra. Man känner sig hjälplös då efter allt vi gått igenom. Så det började inte bra, jag kom hem och bara la mig i sängen och stirrade. Pratade med Andreas i telefon, kändes det lite bättre efter det. Vi delade våra bekymmer och åsikter om mestadels vad man skulle kunna kalla kärlek, eller känslor i alla fall.

När den känslomässiga Leo hade sprungit och gömt sig någonstans igen och jag kom tillbaka ":O" tragiskt. Men då kom det mer helveten, det var Eidar som kom, eidar som i bostäder AB. Alltså min hyresvärd och en till. Det hade konstaterat att det läckte vatten någonstans i huset, på min sida då givetvis. Det ville kolla inne på min toalett. Jag berättade om det ljuden jag hade hört och det lät som att det droppade eller att en backventil slåt fram och tillbaka. Rätt, nere hos min granne låg det dagligen vatten på hans toalettgolv. och av någon anledning trodde dem att läckan var hos mig. Kanske för att jag har lägenheten över honom, men det slog dem inte att kanske kolla däruppe först? För in kommer det en snickare med Bräckjärn och mora kniv. "ja men vi gör ett hål i väggen här in då" SMACK SmaCK! Han kommer ut med en kvadrat med Gipsvägg. "Ja det var inte här det läckte.. måste vara högre upp"

BRA JOBBAT BYGGARE BOB!

Fan här satt jag med ett hål i väggen och droppade vatten som ven genom hela lägenheten, förövrigt är det en tortyrmetod på guantanamobay att låte fångarna höra droppande vatten för det är det mest irriterande någonsin! Och det luktade varmbetong och fukt nå-ini-helvete. Härligt. Som tur var hittade det läckan en timma senare lagom till att joel kom och hämta mig. De sa att de skulle komma och lösa själva "Hål" problemet idag.. Men jag sitter fortfarande här med ett stinkande hål i väggen..

Jag kom hem på kvällen i alla fall efter suttit och spelat doddlejump hemma hos joel, medans han sov. jag var hemma runt 1900. Då gick jag och la mig i sängen, för jag orkade inte vara uppe. jag kan inte sova, sitter och pratar med Jerry på msn, en riktig lirare, bra grabb. När klockan blir ett får jag några sms som gör mig relativt dryg och förbannad. Men det är väl sånt man får ta, närmare klockan två får jag ett samtal som gör mig på något av bättre humör, från Jenny, och jag somnar strax efter det..

Nu ska vi se om skrotnisse kan ta sig hit och fixa min vägg, annars slaggar jag hos Joel ikväll, så han vet om det!  

badboyleeQ Out!

Tillbaka efter helgen, hängt hos Joel. Hade väl något man skulle kunna kalla 'helg' där. Snöovädret har ju gjort så det bästa hade varit att man bara suttit hemma. Jag körde brutalt fast i vänersborg i fredags natt när jag skulle köra hem Jenny, var ju lite pinsamt men det löste sig. Fick lite hjälp med att gräva ur bilen ur snön, så jag kom loss. Annars var det allt en trevlig fredag.

Lördagen bestod av Snowboard åkning på dagen och någon sorts 'get-together' typ hemma fest- Slutade allt lyckat den med. På Söndagen var det pizza och så.. Inte mycket att orda om. Sjuk film sen på det. Hm.

Så mycket mer finns det inte att skriva, kanske bäst att vara lite tyst, som en porrstjärna, "bäst när de sväljer."

Q47 out.

"Ögon, som sett saker som ingen borde se ung. Punkt."

"Svår att läsa som en trasig novell på japanska."

"Just nu känns det lite som det jag gör blir fel, och det jag tar i blir förstört. Men det kanske bara är jag, men jag ger, och säkert tar. jag är utelämnad till något jag egentligen borde ge fan i. Så känns det. Är det så att jag har rätt så är det väl jag som blir lämnad trasig på trottoaren." /Quote; Zane

Idag var det någon som ringde till min hemtelefon och la på, det har hänt några gånger. Jag har ingen aning om vem det kan vara, men är det så att det är någon man känner kan ni ju våga säga något, eller bara ge fan i att ringa. För det börjar bli irriterande. "Tack på förhand"

....

Kanske lite negativt och det har jag fått höra att jag tydligen är, och det blir väl så kanske. Men ska väl försöka ändra på det, jag anser att jag bara är realistisk. Världen vi lever i är negativ. Den är inte glamour och myspys på fredagar. Det kan våra liv vara, myspys. Världen är tragisk, precis som min blogg då. Kan ju försöka vara lite konstruktiv i mitt sätt att se på saker istället då, som vad jag har gjort idag tillexempel.

Det börja med att jag gick och la mig klockan sex på morgonen efter ett ModernWarfare Jam med vänner, Klockan 11 gick jag upp och gjorde mig iordning för att senare träffa Jenny och Emma på överby.

När jag kom dit satte vi oss och "tog en fika" Tjejerna satt och prata och jag mest lyssnade då samtalsämnet inte riktigt var min topic då de involverade fest och sprit som jag inte är ett direkt fan av. Så jag bad Niclas få tummen ur och komma dit och detta gjorde han.. Då jag trotts sällskapet kände mig ganska ensam, av någon anledning. Det var väl något jag hade gjort. '

Nog. Så jag och Niclas hängde i något av ett bakre läge när flickorna gick runt och kika i affärer. Tillslut gick vi och åt, eller jag och Niclas åt. För det behövdes.

Nu ska Niclas och Jenny komma förbi och umgås med mig, snälla som de är. Jag lirar ju till och från ändå men de kan ju sitta i min säng och kolla om det är så. Men tror faktiskt vi sätter på en film, har ordnat några stycken som jag tror kan vara bra. 'Fighting' 'Whiteout' och 'The Love Guru' Kan säkert sitta fint. Blir nog nattsession för min del i dag med. så kan jag sova bort dagen imorgon tills Joel slutar och så kan jag göra något med honom. Hola' Fast det kommer säkert inte bli så, då jag kommer vakna vid 12 även om jag lägger mig 8. Värt.

Jiiiihoooooooooooooo! Vad bra det känns med det som är nu! :)

Första smilegubben jag gör i bloggen 'by the way' Och kolla, engelska använder jag också. Så se på fan, det kanske blir lite posetivt i det hela, men kolla nu, när jag spräcker alltihop när jag skriver såhär -> "FAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ ALL JÄVLA DRAMA!!! ÅHHH!!"  opps, capslock* Knappen till vänster, sitter precis över shift knappen.. förhelvete.

Pussochkram! typ.

leeQ.Out.

"Good job Q47!"

"Killen här bredvid hejja, undra vad han ville?"

- Sen kan alla fundera på hur vi egentligen fungerar, vi svenskar. Busshållplatsen har en bänk där det får plats tre till fyra personer. Det sitter aldrig mer än en där såvida inte man är två i sällskap eller att man kan sätta sig längst ut med benen binklad bort mot varandra. Svenskmentalitet. Inget någon tänker på men så är det.

Jag anser mig själv inte som blyg, men jag är inte den som hälsar på främmande människor och frågar hur de mår och hur deras dag har varit. För jag är svensk, jag bryr mig inte andra människor. Jag bryr mig om mina nära och kära.. Men så ser man det ju inte, man ser det helt åt andra håller -> "Kan ju inte hälsa på folk, de känner ju inte mig. De kommer ju tycka jag är konstig." Eller hur, och det gör man ju. Grannen hälsar så undrar man vad fan han ville. Inte jag då, då jag inte kan uttala min grannes namn så han och hans familj hälsar glatt, men det är ju inte svenskar från början och slipper då det här "Jag är bättre än alla andra och därför håller jag käften" syndromet.

Men ärligt, så är det ju. Därför funkar det aldrig att skälla på en svensk två centimeter från ansiktet, (som man ser på amerikanska filmer) För en svensk blir så ohyggligt obekväm så att de enda han kan tänka på är att flytta på sig, och tar inte alls åt sig av det själva faktum att han blir uppläxad. svenskt problem, konflikrädda människor. Därför alla debattprogram spårar ur och aldrig har tillräkligt med TVtid. Då alla idioter till politiker inte kan prata klarspråk! Man ska gå runt allting och komma på en massa fina ord för att egentligen bara säga. "Du är dumihuvudet som tycker såhär, för att, jag är smartare än dig och tycker såhär."

-Därför slåss amrikanska politiker.

-Därför har inte Reinfeldt skyddsväst.

Jo men det kanske är bra att man  har ett ordnat samhälle, där var och en sköter sitt och skiter i alla andras liv. Bygger sitt hus, sitt garage. Odlar sin häck för att slippa insyn.

- Grannfejden? Va? Finns dem människorna påriktigt? Självklart ska de behöva kalla in TV för att lösa problemen. Fri Vapenlicens.

Sverige, älska landet. Men var inte patriot! För det är fel! Eller hur? Det är ju de man får höra. Är man patriot och älskar sitt land då är man helt plötslig rashatare och socialnationalist. Men herrejävlar. Okej, vad finns det att älska? Men vad finns det att hata? Landet där rånare får hårdare straff än mördare och våldtäksmän då skatten inte ska berövas från staten. Och Polisen, varför ska alla aspiranter spela coola, de är människor precis som alla andra. Utan uniformen står de också hellre än sätter sig i busskuren. Svenskar kliver på varandra för att slippa konflikter, allt laddas upp som en kärnvapenladdad bombjävel och det kommer smälla om några generationer för att Sverige blivit så uppknullat att vi spottar blod ur öronen.

Jag tycker om mitt land, vi är för oss själva, vi flyter med. Vi är med i EU och FN. Det avlånga duktiga landet, som tänker först och agerar sen. Nu har vi tänkt länge nog, nu längtar jag till sen.

 Nu blir snart Sverige preskiberat snart. Jantelagen tar över. Norge blir en Ö och bygger en bro till Finland. Härligt.

LeeQ, Sweden, Out.

Jag kom mig inte upp till stockholm, min kropp klarar inte av det nu.. Så illa är det faktiskt, jag vet inte riktigt varför. Men har väl att göra med allt annat antagligen.

Just nu sitter jag hemma, med Andreas han spelar COD.. jag tittar på för ovanlighetens skull. Idag har jag hittat på saker med trevligt folk, ätit och så.

Idag har jag verkligen inget att skriva, mer än att jag har otrolig träningsverk efter fystesterna igår. Som förövrigt gick bra.

Sex ska vara bra sex.

Det handlar inte bara om sex, det ska handla om bra sex. Och vad har jag då att komma med i jämförelse med alla andra som skriver om alla heta sextips? Om tjejerna som skriver om hur bra allt skulle vara med 1kg glidmedel och fingrar här och där. Nej jag påstår inte att jag är bättre än någon, men här är iallafall lite "tips"? Skulle mer se det som brutala sanningar som alla killar i alla fall kan dra nytta av, då jag upplever att alla tips som man läser överallt annat inriktar sig mot parsex, som självklart behöver kryddas upp. Men på en kille i 18-20års åldern handlar det ju inte om att gifta sig, utan att få "streetcred." Oj, nej, inte direkt. Men att ha bra sex, att tillfredställa en eller flera tjejer. För alla killar vet att för oss är sex skönt, är sexet jätte sämst så går det snabbt för oss att lösa det, på egen hand, ordagrant. Jag säger inte att jag är någon mästare. Kan bara säga att jag har varit där, köpt tröjorna, fått spons, och startat ett eget märke, typ. Hoppas texten skapar lite leenden i alla fall.

Standard. Vanligafails.

Laddat vapen

Gör inte "den där mary" misstaget och dra lös innan du ska ut på "date", krogen eller träffa din flicka för den delen. Du skulle ju inte ta ur patronerna ur pistolen om du skulle mörda någon? För det är ju knulla du ska, tänk på det. Samtidigt presterar du bättre om du kan satsa ordentligt.  

Håll takten

Ryck och tryck inte för allt vad du är värd, det kommer sluta i förtidig utlösning och en tjej som inte förstår vad du gjorde. Detta gäller både vid oralt och vaginalt sex. Det handlar om stimulans. Sen är det självklart variationen som tar dig någonstans i världen, men du har tid på dig, använd den väl.

Inte utelämnad

Ha inte prestationsångest så fort du får av dig kallsongerna, ska du komma till en annan gång är det inte speciellt bra att eftersträva bekräftelse var femte minut. Och tänk förfan inte på vad tjejen kommer säga till sina vänninor nästa dag, då kan du lika gärna börja bo i ett kloster.

Självförtoende

Ha ett bra självförtroende, är du trygg i dig själv kommer tjejen vara trygg och i alla fall tro att du vet vad du gör. Skäms inte, innerst inne vill alla tjejer ha en självsäker kille, och detta visar sig inte bättre någon annan stans än i sängkamaren.

Håll käften om inte annat anges

Snacka inte under sexet, om inte flickan ber dig. Och jag lovar, vill hon att du ska säga något är det inte "är det skönt?" "tycker du om dethär?" "gör det ont?" Det är ungefär som att rista in i sten att hon inte ska få orgasm det närmsta året. Tro det eller ej, men många tjejer är koncentrerade under sex 79% av tiden, stör inte.  

Tankeverksamhet på/av

 Det är bra att du är fokuserad på vad du gör, och hur hon tycker. Men tänk inte för mycket bara, för det kommer hon märka, tjejer är bra smarta och kommer känna det på sig. Stört, jag vet men så är det.

Din tur kommer.

Den tragiska sanningen, okej, Ni är två om sexet, javisst. Upplevelsen blir bättre om du har det skönt, men det har en kille vid sex. Men fram tills du kommer ska sexet handla om tjejen, som jag sa förut så har inte din höger hand någon att prata med dagen efter, det har hon. Så var inte så noga med att du ska ha det så bra som möjligt, för som alla killar vet är det lätt att bli nöjd, inte lika lätt för tjejer.

Slit inte sönder något

Slicka med varsamhet men samtidigt med variation, ät inte upp klitoris, och slit inte loss blygläpparna. Det är mycket känsligt och exprimentera runt och känn efter, eftersträva orgasm genom att stimulera hela området istället för att bara lägga fokus på joddelknappen.

G-punkt

Sluta leta så jävla ivrigt efter den, tjejen kommer tycka du är relativt knäpp efter en stund och ett misslyckande under förspelet leder inte till bra sex, visst har man en flickvän är det lämpligt att veta var den finns, me känn efter men leta inte fibrilt. En g-punkt orgasm handlar inte om fingertoppkänsla utan mer om massage inuti tjejen. Detta kan leda till fontän orgasm som tjejer kan tycka är pinsamt, helt utan anledning. Men så är det.

End the game, but not to soon.

Visst du hör att man ska hålla på i flera timmar, samtidigt som statistiken visar att ett snitt samlag ligger på 3-4minuter. Detta är ju självklart inte eftersträvansvärt. Läs på tjejen när hon är nöjd, då är de din tur att glänsa, har du laddat ordentligt kommer känslan bli på topp för henne också när hon ser dig njuta av att spruta.. Rim, nej. Men det är fakta, det är inte sexigt om det droppar direkt.

Player in a Management Proffesion - Säkra kort.

Krogen ragg är också sex.

Har du dragit hem en fin flicka från utestället där du jagat, så ligg inte bara på och dö, visst ska det inte bli någon romans, men undvik att somna på henne. Och något att ta lärdom av är att skeden ska undvikas efter krogen, då jag har hört allt för många historier då sömn har kommit i fokus. Även om inte du gör det, så kommer hon komma ihåg vad du heter dagen efter.

Trekant

Får du chans på två tjejer samtidigt, ta den, men flippa inte! Och räkna inte med att det kommer  vara som på film. Då det inte finns kameror, inte överallt i alla fall. Det behöver inte se sexigt ut för att det ska vara bra! Försök inte lägga ner all energi på båda samtidigt, utan i turochordning, och våga stå över och låt flickorna leka tillsammans, du är redskapet i deras lek. Lev med det. Sen kan du självklart ta kommandor, men undvik dramat efteråt genom att avlägsna dig från platsen om du märker spänningar..

(Men se till att klockan och plånboken är med..)

Ryktet stämmer

Ta till dig komplimanger, men var inte snål med att ge tillbaka, om du tyckte det var bra! Annars är alltid lite smooth talk värt. Men tänk på att alla tjejer är inte mycket för att höra hur fina dem är, de kan bli för mycket, jo faktiskt.

Erkänn aldrig!

Känner du att du har lagt upp ett lite för bra förspel för dig själv, du håller på att komma innan du knappt kom in? Gå inte in, gör något annat, men erkänn aldrig att du är "för kåt" för det kommer du få höra sen, det kommer ju vara på aftonbladet alltså.

Ha roligt!

Med ett säkert kort blir det lätt monotont och kanske samma bara för att båda tycker det är "okej" Men gör sexet roligare, använd glidmedel och redskap för att hotta upp det, men båda ska ju vilja det också. Utforska på.

Underskattat sex.

Morgonsex är underskattat, det är skönt och trevligt . Det är ju helt ärligt, en bra isbrytare dagen efter och upplevs som ett bra och ett okej "tack och hej, dörren är där" Så slipper du ju säga det också.

Dubbeldrama

Undvik att prata om andra tjejer du har varit med. Helt okej att prata om sina äldre sexupplevelser för att kåta upp varandra, men gå inte in på detaljer, då det helt plötsligt blir någon tävling som slutar illa, oftast. OM du inte gillar sånt.

Tyst och försiktig

Var inte rädd för att låta, men låt inte för mycket bara, det löser oftast tjejerna bättre än killarna. Men ligg inte och håll andan, visa att du lever på natten med.

Telefonsex

Nej, lägg av. P12 kan ha det, upptäck internet och galna flickor där, man kan faktsikt ha sjukt kul. (tror jag) Se bara till att du någorlunda vet vad du sysslar med.  

Hårda-tag

Även den finaste skolflickan du får med hem kommer garanterat tycka om att du tar i, känn efter och var försiktig till en början. Har du tekniken inne så kommer det märkas vad hon gillar. Men hårda tag slår sällan fel.

Se inget i livet som skryt, se det som erfarenheter du delar med dig. Enjoy.

Leo, Out.

Q47 - Frilansar.

Det här är jag.

Shit, blir upptryckt med hat i ansiktet så nu känner jag bara frustration och är glad att jag kan förbise vissa saker. Bilden är  inte för att provocera, kände bara för att visa vad 11månaders värnplikt kan göra med en. Skämt. Kanske mer för att visa någon? Vad som missas, eller något. "Thehe"

"Om inte så kommer vi ju förlora respekten för våran läromästare" Tack Joel, jag tycker om dig med, och jag klarar allt, det vet du mannen! Nu är det den fjärde. Nästa vecka efter testerna i skövde åker jag till bror min och jobbar ihop med honom, prova lite. Kanske kan leda till något. Det hoppas jag i alla fall. Måste ändå ha något fram till hösten då jag börjar plugga, om jag kommer in det vill säga.

Vad har jag gjort idag då?

Jo, jag gick upp klockan 11 och lira, trött. halv 12 knackar det på dörren, i tron om att det är Joel. Där står det två flickor vid Namn Emma & Jenny, vänner sen en tid tillbaka så det chockade inte jätte mycker, mer det att jag inte var fullt påklädd så kände mig väl mest dum. Vi satt och tjata och kolla TV hos mig, och ja, självklart tog jag på mig. Satt där tills vi åkte till mcdonalds och bara satt i 4timmar tills Niclas kom och då åkte jag och han därifrån för tjejerna skulle träna. För övrigt så hade vi trevligt på donken.

Nu har jag lirat lite till.. Sitter här och skriver, kanske ska gå ut med Joel och Niclas, om de orkar, om jag orkar. imorgon vet jag inte vad som händer, säkert något spännande. 

Den som lever får se.

LeeQ.Out.  

Händer? Fötter? Och skor, typ. Vad har jag åstakommit under den här dagen då? Jo, jag gick upp vid åtta, ringde lite viktiga telefon samtal. Sånt man får göra när man är arbetslös. Sen satte jag mig och lira COD fram till halv 12 då Joel kom ner och tjöta. Fram till halv 2 då han fick åka till Jobbet.

Då bestämde jag mig för att lägga mig i sängen, sluta ögonen och bara säga fuck you till det civila mörkret och somna mitt på dagen. Som jag inte gjort sen jag gick högvakt typ. Men det var skönt. Gick upp för en timma sedan, nu är  klockan åtta. Så jag var nog trött av någon anledning. Trött på saker och ting kanske. Så nu har jag lagat mat och sitter nu och läser på aftonbladet. Det är lite stört att det inte finns viktigare saker att skriva om än att "Det stora bloggpriset" ska delas ut, att någon katt som heter Oscar känner på sig när folk ska dö.. Eller tre steg till bättre sex.. Lite kommentarer om det då.

Bloggpriset!? Finns det på riktigt någon som bryr sig? Okej, du skrev om det mest patetiska sakerna iår och har influerat mest fjortisar till att mobba fattiga tjockisar, influerat medelklassens söta att svälta sig till barbie storlek. Samt, att du har lyckas käna pengar på detta, grattis!... nu vet jag inte vem som vinner men seriöst. Heja.

Katten Oscar? Okej, han känner på sig när folk ska dö pågrund av någon lukt man utsöndrar när det är nära? Men helt ärligt, det gör vem som helst, är du halv rutten och luktar blod och urin så om du inte är påväg och dö så lär ju nån jävel döda dig alltså.. jo, men okej, så dramatiskt är det kanske inte men vem fan berättar katten det för då? Va? Alltså om det är så att katten kan snacka så borde ju det var headlinen.. Ne, jag tänkte väl det, är någon geek som gissar.. Värt.

Tre enkla steg till bättre sex? -> kamasutra? Men på riktigt nu, min åsikt är, går man in på aftonbladet för att läsa om det, jo, då har jag också tre jävligt enkla steg.

1 - börja ligga! Ha sex för fan, du måste ha en sexpartner för bättre sex, inte läsa på aftonbladets hemsida.

2 - Sluta tänk och känn efter så jävla mycket, njut så löser det sig.

3 - Funkar det inte, hitta en älskare.

ärligt, man läser sig inte till bra sex, det gör man inte. Och om man gör det så gör man det inte på aftonbladet.se.. snälla säg att det inte är så..

Kontentan, aftonbladet roade mig inte idag, inte något. Jag läste rubrikerna, och ja, nu ser ju själva hur uppskattande det var.

Nu ska jag göra något annat, skriver imorgon igen, eller senare, kommer troligtvis inte somna jätte tidigt tack vare min tupplur idag..

Leo, Out.

Jag gråter inte, det är inte för att jag inte är ledsen. Jag är ledsen, det blir man när något som varit tar slut, något man bryr sig om. Men nu går det inte längre. Jag gråter inuti, varför låtsas som något annat. Jag brukar inte direkt skriva om privata saker på min blogg, då jag ärligt inte tror att folk bryr sig ett skit. Men visst, jag och min flickvän har gjort slut. Inget jag hurrar för, men jag tror det är bäst såhär.

Anledningarna finns, men de delar jag med henne. För jag känner henne, och hon känner mig. Jag kommer alltid finnas för dig Johanna, det är synd att det var tvunget att sluta såhär. Jag har svårt att se framåt och hitta någon glädje just nu.

Jag vet att jag gjort dig saker, men ibland, ville jag inte bara vara bättre, utan bara vara mig.

Just nu lägger jag fokus på att komma någonstans och att klara av vardagen. Och detta kommer jag göra, jag vill upp till stockholm och hälsa på min bror. Han är den smarte av oss, så han kan nog hjälpa mig med det mesta. Vi får se hur det går, ska försöka komma iväg till uddevalla också, och träffa Martin, det var alldeless för längesedan.

Leo, Out.

Då var jag här.. det är ingen flykt för mig. Jag flyr inte från saker, så är det.

Jag har varit i Idre äver helgen, Torsdags åkte vi, resan var hur klockren som helst. Tack för detta grabbar, söndags kvällen har också varit trevlig.. Helgen bestod av mms tävlingar och vad tävlingen bestod av får alla grumla över själva. Kan påpeka att jag sönder vann med 33poäng.. och tvån hade 3, grattulerar. Tack. Vänner för livet.

Vakna.

Tack, verkligheten har kommit ikapp mig och jag kan inte springa fortare än vad jag redan gör. Så nu har jag kommit vidare till de första fys testerna för special officer. Ska till skövde den 10:e februari och göra beep test och multitest. Kravet för beep test är 8.8, inget märkvärdigt, jag låg på 12.1 senast och hur pepp var man i lumpen just då? precis. Multitestet är kravet 125, och jag fick 480 sist, men då var jag pepp, men minst lika pepp är jag nu, då max poäng är 500 ska jag väl ha en chans i alla fall.

Det är väl mycket jag egentligen skulle kunna skriva här, men inget som egentligen någon skulle bry sig sådär mycket om, för det kan jag ta med dem som bryr sig!

LeeQ out.

CAMP LIVKOMP

Här ser vi platsen där Livkompaniet hade grupperat. Det som är inramat med blått var förkäggningsområdet. Två stormpionjärer hade gått och pratat på att göra något i två dagar, men de visste inte riktigt vad. Det var egentligen uttråkade, Ett gruppbefäl och en fätarbetsoldat/signalist. De satt i tältet, de var återhämtningsdag. En dag där soldaterna på fronten byts ut och får vila och vårda sin matriel. Allt ska ju övas och så var det nu. Hemvärnet var där och laga mat. Mjuktbröd och varm mat är lyx när man ligger i fält, så är det bara. Det två stormpionjärerna pratade med resten av sin grupp. Jo, lite mat hade inte suttit fel. Till frukost, lite samkväm i tältet nästa morgon innan striden hade varit en väldig lyx.

De hade hört att de blågula befälen, det vill säga övningsledarna, bodde lite längre bort i logement på ett gammalt nedlagt regemente. Där låg även sjukkvarteren. Och det som hade varit där sa att det fanns mat och varmt vatten i en matsal där. Där befälen åt sin frukost och sitt kvällsmål.

Så fick det bli, det två stormpionjärerna bestämde sig då för att ta sig dit. När mörkret faller, efter tjänsten slutat. Då skulle det bära av. Det greppade sin utrustning. Varsin bildförstärkare, slät M90, balaklava (rånarhuva), en stridspackning och deras vapen. Den gula punkten på bilden var deras startpunkt. Det två röda prickarna var två soldater som agerade infartspost. Det kom överens om att det inte fick bli sedda av någon, för att slippa frågor och även för att slippa tjallare, man kan inte lita på någon när det gäller saker som är orättvist. Så som att någon får mer mat än någon annan, stor grej. /Skulle skrivit "big deal", men min kapten uppskattar inte att man refererar på engelska/

Så det bar av, det kastade över väska och vapen, klättrade över stänglset och rörde sig in i den mörka skogen.

Framryckningsväg, ÅSA, UFA

Här ser ni framryckningsvägen som användes, det hade fått "intel" om vart stället låg genom en bandvagnsförares beskrivning, och hade även rekat väg när det varit och bytt tvätt tidigare på dagen. Då "tvättbytet" låg på vägen dit. Det hade tyvärr inte tillgång till satelitbilder men det fick nöja sig med en terrängskiss som gjordes dolt. Det smög sig framåt i skogen med bildförstärkarna på. det var bäck svart, ingen kunde se dem egentligen, men de kunde inte vara nog försiktiga.

När det korsade vägen var det exponerade till hundra procent, men det lyckades komma fram till ÅSA1 (stor gul punkt) utan upptäckt. Återsamlingsplats 1. Där var tvättbytet. Förare och mekaniker, det som inte hunnit byta kläder och duscha på dagen fick göra det nu istället, så här var de två stormpionjärerna tvugna och vänta, tills i alla fall bandvagnarna med lysena avlägsnat sig. Det gick igenom hur det skulle ta sig fram därifrån.

Tvättbyte, FI, Låglinje

Här ser vi en överikt över ÅSA1 samt tvättbytet med FI (fiende) aktivitet. Fienden består här alltså av förare och mekaniker som byter tvätt. Just för att slippa onödiga frågor som jag skrev tidigare valde Stormpionjärerna att avakta och röra sig sakta ner i låg linjen och upp mot vänster i bild, och ta sig in i skogen där. Ljudlöst och ouptäckta fortsatte de upp mot de såkallade "Näste Blågul" för att få tag på god mat. I förhoppningarna var det mjukt bröd, ost, smör och gärna mjölk som var det tänkta målet. Det var mycket aktivitet på vägen som låg längst skogens utkant. Det hade börjat dugga lite, det var blött på marken, men för att undvika onödigt prassel och mycket svett hade det valt att låta bli att ta på sig regnkläder. Det var ett bra val. Det närmade sig nu nästet och kunde se att det var mycket upplyst. Det krälade en bit då det kom en kolonn  med terrängbilar som lyste upp den delen av skogen där det var.  

Anfallet

Såhär såg själva anfallsrörelsen ut. I UFA gjorde de sig klara, det tog av sig bildförstärkarna, säkrade fast vapnen och började rörelsen mot de upplysta området. De höll sig i utkanten och i skuggorna. det bestämde sig för att de var tvugna ovh få en bättre sikt över själva lägret så det tog sig upp på en byggnad och på dess veranda. (Obeservering. på bilden) Där upptäckte de att de var mycket aktivitet iform av officerare som meckade med STA ustrustning, var ute och gick mellan logement och terrängbilar och de satt även befäl och hade något möte i byggnaden till vänster(den inramade fyrkanten). Det var tvugna och dra sig tillbaka för att göra en omfattning genom skogens kant för att inte bli upptäckta. Där "mötet" hölls var det väldigt upplyst utåt så för att slippa att deras siluetter skulle synas krälade det i huskanten istället. Det tog sig runt och kom snart fram till Matsalen. Där pendlade de länge fram och tillbaka då det var mycket aktivitet både inuti och utanför matsalen. utanför stod det tre man och grejade med en terrängbilen som förmodligen krånglade. På baksidan stod hemvärnskåren och lagade mat inför morgondagen och diskade iso-kärl från middagen. Det bstämde sig för att en intog en observationsställning utanför huset, detta fick bli Fältarbetsoldaten, Gruppbefälet tog tillfället i akt och gled med lågställning längst väggen när männen vid bilen var nedgrävda i motorutrymmet på bilen. Han kom fram till dörren och öppnade den försiktigt. Gick in, därifrån hördes röster. Det var några som städade köket, han gick sakta fram, rekade omgivningen och det verkade lungt i själva matsalen. Han såg kylskåpet, han smög fram, la ner sin väska bakom en angränsade vägg. La ifrån sig sitt vapen. gick tillbaka till kylskåpet. öppnade det försiktigt och såg där att det fanns mjölk, smör, ost. Klockrent. Bredvid stod det en back full med mjukt bröd i limpor. Han tog fyra limpor, gick och la dem i väskan, tog två mjölkpaket tillsammans med två ostpacket och en del smör. I kylskåpet fanns det även en Tårta, tro det eller ej, men så var det. han packade väskan så tyst han kunde. Säkrade på vapnet på ryggen tillsammans med väskan. Tog tårtan i händerna. Han låste försiktigt upp en bakdörr. Han var ute, han såg sin kamrat.

-"Foron!"

Upptäckta 21:00

De tog skydd längst med väggen på matsalen, men det var för ljust. Ett fordon rullade förbi. Gruppchfenen som låg bakom signalisten såg föraren i ögonen. Bilen tvärnitade.

-"Spring!, Vi är upptäckta!" De två soldaterna lägger benen på ryggen och tar sig mot skogspartiet.

-"Är det staket så ta dig till ÅSA 1 för omgrupering!" Gruppchefen befarade at området var inhängnat längre in, bilen rivstartade med backen i och snurrade runt för att lysa upp deras flyktväg. Som tur var var det inget staket så det kunde ta sig in i skogen och lägga sig i skydd. Det riggade på sig nattkikarna igen och låg i obesrvation mot näste blågul. De såg att han i bilen stod och kollade, de rörde sig fler befäl mot platsen men de kunde omöjligt se dem härifrån.

Tillbakarykningsväg.

Det tog sig längre in i skogen, över en järnväg om bort från lägret. Planen från början var att ta sig tillbaka på enklaste sätt, samma väg som in. Men nu fick det ta en omväg. En ordentlig omväg. som ni kan se på bilden. efter de korsat järnvägen tog det en paus och åt upp tårtan. Det var ingen jätte stor Tårta, men tillräckligt stor för att kallas tårta. Det var de värda ansåg dem, då tårtan egentligen bara var en bonus. Det rörde sig längst med järnvägen fram till en civil tåg station där det tog sig upp i skogen igen, och tog sig in på marmaläger genom en gammalgrind. Tog sig in i tältet, och visade bytet för gruppen. Alla var väldigt tacksamma och historien om uppdraget gjorde så alla kunde sova gott den natten. Och den frukosten dagen efter var ljuvlig för soldaterna i gruppen. Mission accomplished.

OPERATION DARK RAIN - uppdrag avklarat.

Ingen hörde något från något av befälen fram till muck dagen då en av soldaterna frågade en löjtnant som han visste fyllde år just den lördagen, om han hade fått någon tårta på hans födelsedag.

"- Jo, men jag fick bara en liten bit.."

"-...., det kanske var du som var där och "köpte den"..."

-"Man vet aldrig löjtnant.. man vet aldrig." Sa gruppchefen och knogade signalistan som satt bredvid, de skrattade lite lätt och löjtnanten förtstod och log tillbaka."

Fint avslut på lumpen. Låt oss kalla Fältarbetaren/signalisten och gruppchefen för menige Håkansson & korpral Steen.

Tack för tiden Stormpi. 

....

Funderat ett tag på att jag ska börja skriva igen, nu när lumpen är över.. Men det har inte blivit av då jag velat skriva ett storslaget inlägg om hela lumpen och hur allt var, hur det inte var, och vad som blivit av mig nu efter. Men det känns förjävla krystat helt ärligt. Så nu skriver jag bara av mig istället. Kontentan av lumpen med en enkel fras är: Man hatar skiten då, och man saknar de nu. Man gick upp klockan sex varje morgon för att städa och äta frukost fram till halv åtta. Vissa gled ju mer eller mindre igenom morgonrutinen på en räkmacka och spenderade mesta tiden med att ligga i sängen eller sitta länge vid frukosten. Jag var inte en av dem, anser jag. Efter ens städutrymme, boende och en själv blivit visiterat och godkänt var det direkt ut på någon slags aktivitet. Antningen fysisk, oftast... Eller teoretisk. Det hände aldrig att dem sa, "Nu kan ni ta det lungt fram till 10, sen drar vi igång. Man skulle alltid försöka ta ut tiden i rätt ände.. I alla fall på våran pluton. Sen kan vi snacka annat på resten av kompaniet. No fence, men mycket vätan skapar sena kvällstjänster.

Jag har skrivit lite grand under min lumpentid, och det är ungefär så ofta jag har orkat. Man är trött när man gör lumpen. Man lägger sin lediga tid till att göra så lite som möjligt med de personer man bryr sig om. Man blev lerig på veckorna, blodig, och ben i kroppen gick av eller bara helt enkelt försvann. Jo, det kunde tydligen hända. Jag var skadad ett tag under min tid på Livgardet. Hade två marshfrakturer i ena foten, det är en slags fraktur som skapas när man nöter bort ett litet ben som håller ihop tån med resten av foten, ungefär. Det är rätt illa och tar lite tid att läka ihop. Men tack vare mina befäl lät jag inte det trycka ner mig, jag gjorde om det jag inte hann med under de dagarna jag var borta, så jag inte missade något. Detta är jag stolt över, och jag är inte ofta stolt. Känner att jag kan vara det nu, när jag är Stormpionjär. Kliché kanske men så är det. Jag är fortfarande mig själv i starkare och mer världsvan nyans. Skulle man kunna säga.  jag har insett att jag kan göra så mycket mer, än vad jag trodde innan. Jag har fått bättre motion och även bättre motivation till att göra det jag vill, när jag vill.

Bättre än så blir det väl inte, det kommer snart komma ett inlägg om en liten operation som skedde under våran slutövning, så var det jag kommer komma ihåg av lumpen mest av allt tror jag, kanske inte riktigt så men bland det bästa i alla fall. Men det ska bli ett bra inlägg som alla Livgardister kan läsa här så det får jag lägga lite tid på. Men nu, är jag alltså tillbaka i Trollhättan. Jag har allt planer för framtiden, Jag ska först och främst få ett Jobb, gärna i Stockholm för jag vill flytta dit. Trevlig stad, sen hoppas jag även att komma in på skola som specofficer eller yrkesofficer. Om något år hade det även varit smutt och åka på utlandstjänst eller bli beredskapssoldat i nbg11. Nog om detta.

Vi får se hur det blir, ska försöka uppdatera bloggen nu, så det kommer igång igen.

LeeQ,out.

Stormpionjärpluton.

"Gör färdig för minbrytning..."
"Klar.."
"Ni vet vad som ska göras. Framåt!"

Stormpionjärerna driver ur dimmorna i fronten på livkompaniet för att bryta in i anfallsmålet. Med understöd från deras pansarbandvagnar stormar de offensiva pionjärerna fram utan någon tvekan. Låser på målet och gruperar för brytning. Fienden försöker fördröja genom minering, 20 sekunder senare ekar det genom staden;

- "Tänt är det här!"

Stormpionjärerna tar skydd innan laddningen går av och minerna på vägen framför dem briseras upp i luften. 

- "Bryt in!"

En av Strompionjärgrupperna rör sig mot staden med piporna på deras aoutomatkarbiner mot alla farliga riktningar och tar skydd vid gaveln av ett hus.

-"Inbrytningsunkt vänstraste dörren! Stormladdning framåt!"

Stormladdningen riggas mot dörren, soldaterna exponeras oerhört men är snabba och har skydd av de två skarpskyttarna som ligger i eldställningar 400meter längre bak och kan plocka ut mål som dyker upp i staden. Utan att tveka tänder fältarbetarna stormladdningen och tar skydd tillsammans med resten av gruppen. Smällen ljuder genom staden och briserar dörren och splitret trycks in i rummet innanför.
De första stridsparet tar insiativet och flyter in i röken genom den sprängda dörröppningen. Man kan höra hur Ksp90.n går av, nästa stridpar följer efter.

- "Rum klart!"

Gruppchefen tar in resten av gruppen och släpper loss de ettriga stormpionjärerna för att säkra inbrytningzonen. Handgranat 56 kastas in, räkningen når 3000 och det smäller av. Resterande av Stormpionjärplutonen rör sig självsäkert i högt tempo in mot byggnaden där de nu smäller högt av 5.56 och handgranater. Stormpionjärerna är lösa och fiendens fruktan doftar genom hela staden.

Stormpionjärerna har öppnat upp för Gardesbataljon, De gör de omöjliga.    

/detta stycke kliptes ur artikeln då jag, tillochmed jag, tyckte att det var lite för dramatiskt för att ha med. Artikel jag pratar om vet mina soldatkollegor om vilken jag pratar om. Om ni vill höra den texten så kan ni komma in till logementet och be om de, kanske kan ta den på någon plutonens timma eller någon morgonuppställning eller nått. 12pinnar muck gubbar. Nu kör vi in i det sista. ORAS!

Då var man påväg upp till Stockholm igen, mot Livgardet. Sitter på X2000 som är försenat som vanligt. Inte mycket men självklart lite grann så man ska sitter och bli halvt irriterad på allt som sägs i högtalarna.. "För det är ju roligt att åka tåg.." Nej, efter gjort det precis varje vecka i 7månder är det inte lika roligt som det var andra gången.. Ja andra gången, första gången satt man ju bara och var nervös, eller?.. Något som är trevligt är att när jag åkte hemmifrån så spöregnade, jag börjar nu närma mig östkusten och Solen lyser och det är blå himmel. Ser ut att bli bra fält väder. Man vill ju inte ha det för varmt, för då blir allt blött innifrån, men hellre det än regn och kyla.. Sen första fält veckan lovade jag mig att jag inte skulle klaga på värmen. Så hellre varmt än kallt. Helt klart. Sånt där bull om att det inte skulle finnas dåliga väder utan bara dåliga kläder. Jag hade bland det bästa kläder någon kan ha när det är så kallt, och jag frös fan ändå, i vissa lägen. Och jag är inte direkt frusen av mig.

"FÖR RESANDE TILL FLEN!!!!""

Man sitter och försöker koncentrera sig någorlunda så skriker de verkligen ut allt som går i högtalaren, och tillråga på allt sitter det en 4åring bredvid mig.. En såndär dryg 4åring.. och frågar sin pappa. "Vad sa dem pappa?" Va fan? HÖR DU INTE DET! Rådjuren utanför tåget hörde tillochmed..

Ursäkta, just det. Hellre varmt en kallt, lätt. Men nu får vi hoppas att det bara blir lite kyligt på natten. Och jag har packat min stridspackning för precis alla väder, inte snödräkten men resten. Det jag saknade på strapatsen är med, mina värmebyxor. De är guldvärda. Man klagade på att ta med värmejackan när vi skulle till Stålboda, men tänk om vi skulle stannat ute, tänk om det blev ett test. Då hade det blivit bra kallt för vissa. Då hade man inte klagat efteråt i alla fall. Men det hade blivit för hög åtgång på folk som inte klarar av så mycket. Antagligen, i början var man så ny på allt så man fattade ju knappt vad upp och ner på kåsan var.  Så är det.

Jag är i krig med mig själv, det känns lite konstigt alltihop. Kärlektproblem och lumpen går inte alls ihop. Jag vill inte skriva för mycket om det på webben, har försökt hålla den biten såpass privat men det verkar ju som man inte ska göra det nuförtiden.. För då frågar folk om man skäms för sin tjej? Va? Jävla fjantigt. Jag orkar inte bara tänka på det så mycket nu, jag vill göra bra ifrån mig på Gardet och inte sinka mina kamrater som också försöker göra bra ifrån sig. Det ända jag kan säga till min kära är att du måste vara stark, inte ta skit från någon, inte lyssna på skitsnack om mig, ingen där känner mig eller bryr sig längre. Man märker vilka ens riktiga vänner är när man är borta såhär, pratade med ett befäl häromdagen när jag stog på gevärsbron. Vi pratade om att hobbys gärna får kliva åt sidan pågrund av lumpen.. Det är inte det ända som får kliva åt sidan tyvärr. Vänner och familj får komma i andra hand. Men alla måste veta att jag verkligen försöker hålla kontakt, hålla mig uppdaterad. För er rullar tiden på, men för mig är vårat umgänge kvar där jag ryckte in i Januari, nästan i alla fall. Självklart betyder alla vänner lika mycket som förut, men det kanske inte blir att jag hör av mig och så kommer det säkert vara. Det är inget personligt mot någon, bara mot mig själv. Självklart får man nya vänner, som jag säkert kommer ha kontakt med länge..

Just nu känns det mesta förlorat, jag kommer komma tillbaka. Om ett tag.

Pz. / Leo

Jag i Stridsutrustning, nu när vi har övat ett tag har man lyckats modda sin väst till perfektion. Det som inte dödar härdar. 5 magasinsfickor, 1 duellficka, 2 flerbruksfickor, 1 skyddsmaskväska samt vattensystem beståenda av camelback och fältflaska.

De ensammaste nätterna i mitt liv, är när jag står högvakt på gevärsbron. De tryggaste nätterna i mitt liv, är när jag står högvakt på gevärsbron..

Man känner av känslan att man börjar bli bra på det man gör, och nu ska vi lyckas svetsa ihop allas kunskaper så alla fungerar ihop. Det är svårt men det kommer mer och mer.. Just nu känns det som alla ligger på lite olika nivåer. Kan bero mycket på att vissa hittar motivation och andra inte.. Vi har nu haft en vecka med strid, tränat eldöverfall med miner i både skog och bebyggelse. Vi har även tränat inbryttning och understöd. Väldigt roligt. Påminner mycket om vad vi sysslade med på gb-skolan. Tråkigt nu att inte alla har den där motivationen att bli bra, att bli bäst. Det var som Larsson sa, skillnaden mellan att öva nu och när vi övade på gb-skolan var att då ville alla bli bäst, och vi ville bli det tillsammans, så man övade hela tiden. Övade man inte skarpt så förövade man. Tills man verkligen inte orkade mer. Förhoppningsvis kommer alla tagga till nu veckan som kommer. För då drar vi ut i FÄLT! 

Det ska bli fält i stora sätra och jag ser faktiskt fram imot det. Det blir en prövning såklart. Förra gången vi låg i fält var vi riktiga nybörjare på att vara soldater överhuvudtaget och vi gjorde mest konstiga saker. Omotiverade saker som bara tog energi. Får se om vi har lärt oss något mer nu. Fast det vet jag att vi har.. Samtidigt så var det Februari förra gången och nu är det Augusti så det lär ju inte vara lika kallt på nätterna i alla fall. Och förhoppningsvis så slipper vi regnet. Vi ska alltså träna strid i bebyggelse hela nästa vecka. Det kan vi behöva då det är det vi ska bli riktigt bra på.

En annan kul sak är att vi börjat åka PBV nu, inte jätte kul att åka kanske men roligt att Hedjung och Hansen - besättningen, som har varit borta en längre tid återigen är med gruppen och strider med oss. Känns riktigt bra. Sen att det blir lite mer verkligt när man åker PBV än en stor gul buss är ju också roligt. Men men, vi får se hur det går nästa vecka som sagt, ska be om att få filma lite och även försöka få med en hjälmkamera. Så vi kan börja filma lite Plutonsfilm. För vi är ju faktiskt Stormpionjärer, det är värt att visa upp..

Stormpi, Staddsskytte Task Force.

Själv har jag varil lite förkyld i veckan men det  börjar gå över. Lite ont i fötterna efter högvakten som var fredag till lördag. Men annars är allt lungt. Hadé så ses vi snart igen, ska försöka bli lite mer aktiv faktiskt. Har ju en del att skriva om, om man säger så.

Du kommer in från google för att ha sökt på stormpi, vissa på kompaniet har börjat skriva skit, sånt sysslar inte jag med. Jag skriver av mig så att mina kamrater ska kunna känna igen sig i något. Lägg märke till - mina kamrater. Skriva skit om plutoner kan andra syssla med, fjortisar och sånt. ORAS.

Vi kommer in efter hårda övningar, långa och utmattade marsheringar blandat med eldstrider. Skyddsvästen är tyngre än vanligt av all svett som har absorberats upp igenom fältskortan. Man försöker dra bort axelbanden av packningen som sitter fast i stridsvästens fickor. Man hatar packningen. Man kastar den på golvet efter man knäppt upp midjeremmen. Man tar ner en stol från bordet som står längst in i logementet, sätter sig och knäpper upp stridsvästen. Man kommer in i något man skulle kunna kalla för fältkoma. Man kollar på sina händer, maskeringen i ansiktet har runnit och kladdat av sig på händerna, man suckar till. Man är matt, slutkörd. Man har fått i uppgift att tvätta rent sig, byta om till motoroverall för att vårda sitt vapen. Den där jävla motoroverallen. Man reser sig och kastar aoutomatkarbinen på sängen, drar av sig västen. Med en duns från hjälmen som sitter fastspänd ramlar den till marken, magasinen rasslar till. Man knäpper upp i halsen samtidigt som man öppnar sitt skåp, kollar sig själv i den lilla spegeln som sitter på skåpsdörren. Insikten av att man behöver en dusch blir mer tydlig. Man hänger in fältjackan och drar ut overallen som man lägger på golvet framför sina fötter. Man sätter sig på sängen och drar upp dragkedjan på byxorna som sitter nere vid anklarna, börjar snöra upp kängorna. De är snörade ända upp pågrund av att man har haft ett högt tempo, nästan 8kilometer i timman, Stormpionjärpluton, oh ah.. Man drar av sig kängorna, de vita strumporna följer med, man bär dubbla strumpor för att slippa stora blåsor, vilket man får ändå. Man drar av sig inne strumpan, skrapar bort det döda skinnet i från fotsulan, torkar bort varet och blodet och sätter på ett compeed på den nya blåsan som jävlats med en under hela eftermiddagen. Man drar av sig kroppsskyddet och den väldigt blöta fältskortan. Efter det drar man av sig byxorna och och hänger in dem med, samtidigt tar man ut nya strumpor. Nya torra strumpor, en höjdare. Man går ut i korridoren i underkläderna för att dra sig mot våtutrymmet och det rinnande vattnet i sinkarna. Det står fler soldater här, ens kamrater. Man blöter händerna och börjar skrapa bort maskeringsfärgen från ansiktet och armarna. Det är skönt att se ansiktet komma tillbaka. Man tar tvål för att gnugga bort det svarta man har runt ögonen. Det är svårt att få bort, det tar alltid ett litet tag. Man går tillbaka till logementet och drar på sig en t-shirt och därefter kliver i motoroverallen, den där jävla overallen.. Snurrar på sig sina kängor igen efter man tagit på sig de nya strumporna. Man stänger skåpet efter ha slängt in all smutstvätt längst ner i skåpet där den ska ligga. Man tar sin aoutomatkarbin från sängen och beger sig mot lättavård som ligger 10meter bort i korridoren. Ett vårdrum där de nu nästan är fullt av andra soldater som också vårdar sina AK5:or, man överväger en kort stund att gå ner på nedervåningen för att vårda vapnet i tungavård, men nej. Det finns plats i lätta. Man lägger upp vapnet på en bänk där, tar upp sitt lilla vårdkitt och lägger ut de. Ber soldaten snettöver på andra sidan bänken att skicka clp-oljan som man använder för att smörja och rengöra vapnet. Precis, ingen bra idé att rengöra vapen med vatten... Soldaten dränker sin gascylinder i olja och kastar sedan över den svarta flaskan som har ett gult munstycke. Man tar imot den och ställer den till vänster om vapnet. Man klickar upp bultarna på underbeslaget och börjar ta isär AK:n. Man drar ut mekanismen så man kan ta loss manöverhantaget, drar ut resten av mekanismen så hela framföringsfjädern och pistongen är ute, man sprutar clp på det direkt och lägger de på pappershandukar, samma med slutsycket, lägger de bredvid. Man tar loss handskyddet och lägger det åt sidan, det behövs knappt rengöras, bara blåsas rent. Man vrider loss gascylindern och gör som kamraten precis gjorde och dränker den i clp och lägger den på pappershandukar. Nu är det bara vänta en stund, så oljan får gros in i vapnet, precis som skiten har fått gro in under naglarna under dagen, man vänder sig utåt, blickar ned på händerna och suckar. Det finns rester av allt i alla små skrapsår på knogar och i handflatorna. Man för någon konversation med någon annan om hur övningen gick, man utvärderar inte, det är jobbigt. Man pratar bara, ingen lyssnar egentligen eller bryr sig, men det är skönt att prata. Man pratar om vad man gjorde, eller vad man ska göra i helgen, folk skrattar. Man mår bra, man är trygg nu. Dagligtillsyn av vapnet, dags att skrapa bort skiten och göra det rent och snyggt för att sedan låsa in. Folk börjar bli färdiga och det blir snart tomt i vårdlokalerna. Uppställningen utanför tungavård, ta med Matkärl, utspisa ISO nere på h-plattan. Isolerad mat, sitta på marken och äta, men det är tillräckligt bra. Maten är varm och serveras ur dunkliknande kärl. Det regnar lite, det gör inget. Någon blickar uppåt, ser en spricka i molnen. Det kan nog bli fint imorgon.. Några till tittar upp, Jo han kanske har rätt.. Imorgon är en ny dag, den dagen tar vi då, för vi tar en dag i taget.

Inlåsningvapen med början på första grupp, framåt...

- Dramatiskt nog Kapten? Trevlig semester Stormpi.

I övrigt då, svaller och hänt i veckan? Stora floppar och annat skit. Semestern börjar inte som jag tänkt mig direkt men i övrigt är allt frid och fröjd. Det vill säga inget alls.. Fattar knappt vad jag själv skriver men mår inte jätte bra, vet inte direkt varför och vill inte dela med mig av det jag vet.

Vi hörs väl.. ska väl skriva nu lite på lovet. Pz.

LeeQ out.

Oss Soldater imellan.

Snart hälften avklarat, en tid jag inte kommer sakna samtidigt något jag aldrig vill lämna. En plats, en situation där jag upplevt mycket som jag aldrig upplevt förut. Skulle detta vara någon jag går och tänker på jämt, nej. Mer av vad jag gjorde innan och vad som kommer hända efter är mer aktuellt i tankebanorna. Jag och en kamrat satt igårkväll och prata om vilka friheter och spontana saker man kunde göra innan. Det går inte längre, då man måste planera in allt så noga. Man har nästan aldrig ledigt, och när man väl är ledig är man inlåst bakom grindarna. Visst kan man gå ut på stan, men mina forna vänner bor 50mil härifrån. Blir inte så uppmuntrad av att tänka tankarna om hur ensam man egentligen är här, med tanke på alla som svävar runt en. Det blir mer som ett jobb än som en utbildning. Alla har sin uppgift, man löser den och på ett sätt vi man bli lämnad ifred efter det. Hur många skulle gå ut och bara vara, med sin chef? Jo till viss mån. Vi har kul, trevligt och vi umgås som alla andra, men det blir inte desamma, eftersom man inte kan göra något spontant med varandra, utan det är ”Ska vi dra till coop?” Det är inte så jävla rockigt.

Ensamma nätter, inget jag någonsin klagat på innan, inget jag egentligen klagar på nu. Men att vara ensam inuti, och känner att man själv glider iväg och försvinner. Ingen kan vara sig själv innanför dessa betong murar. Man får ingen chans. Man lämnar ens själ hemma och de är den man längtar efter, man förändras inte på 11månader, man tynar bort. Blir någon annan, förhoppningsvis kan man hitta tillbaka till sitt gamla jag när man väl kommer tillbaka. Tillbaka in i det civila mörkret. Kanske känslor man hade då kommer tillbaka, kanske kommer det kännas konstigt. Här övar man in ett ryggmärgsbeteende, i pressade situationer ska man kunna vända allt till sina fördelar och lösa uppgifter. Ja det kommer naturligt sitta kvar, men vart tog resten vägen? Ibland under övning stannar man upp och vinner tillbaka sig själv i någon sekund och kommer och tänka på allt som är hemma och vad som var innan. På kvällarna kanske man skickar iväg något helt konstigt sms för man just haft ett sånt där ögonblick när man blickar tillbaka utan något tanke på att där hemma rullar allt på som vanligt. Men här står det still. 6månader har känts som en långtråkig timme men inslag av någon rolig kommentar, och det är väl de man kommer ihåg.

Som sagt, det mest ensamma dagarna av mitt liv, känn ingen sorg, känn inget medlidande, jag menar inte att jag inte vill vara här. Men ibland kan det kännas bra hopplöst. Och allmänt onödigt. Visst man försvann från alla problem, men de skapas nya, man lämnade vännerna och de man höll kärt. Man kanske aldrig borde åkt till Stockholm, saker och ting kanske hade kunnat utvecklas till bättre saker. Inte lätt att bli taggad med det som glider runt i huvudet, långt bak förvisso.

”Vi skickas tillbaka som kroppsdelar i påsar, vi glöms bort och skammen göms av regeringens väl valda ord, ingen bryr sig om vad som var rätt eller fel. Sanningen är den, den som vinner kriget visar inte vem som hade rätt, det visar vem som är kvar.”

 Man kanske aldrig borde åkt, man kanske aldrig borde lämnat..

Jag i liggande skjutställning med min aoutomatkarbin.

Vårtecken som tussilago och skarpa handgranater.

Våren nalkas, kängorna blir leriga istället för snötäckta, känslan i fingrarna kommer tillbaka och vi gröna soldater smälter in i naturens vackra skepnad. Ingen klagar på solen och värmen är mer välkommen än tomten på julafton. Det är en befriande känsla som går igenom kroppen när man tar av sig handskarna för att det är för varmt. Det var som Petersson sa - "Det här är första gången jag tar av mig handskarna för att det är för varmt, och inte för att de är för blöta." Det är sånt där som alla känner, man tvekar nu i början om man ska börja klä av sig, för det kan ju räcka med att det börjar blåsa kallt så är vi tillbaka i vintern. Det är ju trotts allt Sverige vi lever i. Fåglarna har börjat kvittra och tussilago har börjat växa i dikes kantarna. Det är tillräckligt bra. Nog om det, vad har hänt i veckan då, jo vi har övat, så har vi övat, och övat lite till. Riktigt bra vecka. Vi har tränat stridsparsvis framryckning och även övat rensning av hus. Skillnaden från genomgöranden sen innan övade vi nu med skarpa handgranater och skarp ammo. Riktiga saker alltså, inget löst eller övnings tjaffs. Man har fått känna på adrenalinet när det viner om öronen och träfliser flyger omkring en i vänster varv. Man blir mer och mer taggad på utlandstjänst, man blir peppad av sina befäl när de berömmer än genom gap och skrik. "Bra aggresivitet! Fortsätt så!" Det räcker för att orka det där lilla extra i leran. Eldavbrott är något som har blivit ett problem tillsammans mer leran, när vapnet så att säga inte vill avfyra fast man trycker på avtryckaren, fast vi är utbildade på att ordna det snabbt och lätt, även om det innefattar att ta isär vapnet. Därför framrycker man alldrig ensam, för får han jag framrycker med eldavbrott, jo då understödjer jag honom, får jag det då, jo då kastar jag en rökgranat så vi kan dra oss ur. Ungefär sånt vi lär oss nu. Och det är jävligt roligt. Tillsammans med detta har vi haft mycket skjutövningar och vi har även börjat grundläggande sprängtjänst. Vi ska ju bli stormpionjärer så det är mycket sånt vi ska syssla med. Spränga sönder hur och minera av vägar, även kunna hålla våra ställningar med hjälp av försvarsladdningar. Det är mycket man lär sig mellan dagarna, man håller sig uppdaterad om allt genom frågor och även mycket praktiskt genomförande, man är intresserad så glömmer inte mycket.

Vi har även fått våra slutliga befattningar, det vi skall bli inom plutonen. Jag är nu gruppbefäl, vilket jag redan har övat på mycket men nu är det fastställt. Stormpionjärgruppbefäl, man leder gruppen i strid och i andra uppgifter och uppdrag. Man tar beslut om vad som ska hända sen, man ligger steget före. Och det passar mig bra. Det känns bra och jag är väldigt nöjd med min befattnig, vecka 16 börjar jag då gå gruppbefälsskola tillsammans med de andra gruppbefälen, jag och emilsson kommer chilla järnet och lära oss allt som möjligt går. Hur bra som hellst.

Nu är det en vecka lov, även det ska bli väldigt bra. Ta det lungt och sova ut.

Emilsson och Jag.

______________________

Genomgång Uppdraget. 
"Ni ska ta er fram till skoggsgläntan för att understödja eran grupp som är påväg ut ur stridszonen. Risken för sammanstöt är hög, ni är två, ni vet inte hur många dem är, ni tar er fram på eget bevåg, men fram ska ni. Är detta uppfattat?"

Subjects - SEES. Steen.Emilsson Elite Squad.

- "Jag är etta, du är tvåa." Emilsson nickar och ställer sig i anläggning in mot skogsgläntan.
- "Tvåan klar." Emilsson anmäller och mantlar sitt vapen.
- "I höjd med mig framåt." Säger jag och vi börjar röra oss framåt sakta men säkert samtidigt som vi söker mål.
Ett mål dyker upp i terängen, jag har två sekunder på mig att sänka det. Eld i form av jaktskott viner i träden, mål neutraliserat.
- "Sammanstöt klockan 12! Växelvis frammåt du börjar! Framåt!" Skriker jag till Emilsson som repeterar sammtidigt som han tar sig framåt. Han placerar sig vid skydd.
- "Klar!" Han anmäler samtidigt som han skjuter ner mål som dyker upp i terrängen och skjuter mot misstänkta punkter för att ge nerhållande eld för mig. Jag säkrar mitt vapen och börjar kötta mig fram genom leran och kastar mig ner i skydd.
- "Klar!" Jag skjuter fibrillt men med kontroll då Emlisson rusar genom skogen. Jag glimtar han i ögonvrån och känner hur adrenalinet pumpas upp. Jag hör hur han anmäler klar och börjar skjuta. Jag kommer komma fram till slutpunkten nu. Jag springer fram och lägger nedhållande eld då mitt vapen börjar klicka, slut på skott.
- "Förstärk!, Förstärk!" Skriker jag och kastar mig i skydd samtidigt som jag börjar ladda om mitt vapen.
- "Jag förstärker!" Svarar Emilsson och tar över den nedhållande uppgiften till 100%, precis när jag fått i mitt magasin tar Emilsson skott också slut, det blir tystnad i skogen i en halvsekund.
- "Förstärk!" Skriker Emilsson.
- "Jag förstärker!" Skriker jag och börjar skjuta mot målen som dyker upp längre in i gläntan.
- "Klar!" Skriker Emilsson vilket betyder att han har ett fullt magasin att verka med.
- "I höjd med mig eldställningar!" Skriker jag och han tar sig upp i höjd med mig. Han ger mig klartecken genom att blicka mot mig och sen börjar verka med sin aoutomatkarbin.
Jag förstår att vi måste dra oss ur för målen fortsätter att komma och vi måste återansluta till våran grupp.
- "Jag kastar rök, därefter växelvis bakåt!" Emilsson repeterar det jag skriker och han understödjer medans jag gör klart min rökgranat.
- "Rök kommer!" Jag kastar den och den smäller, dags att dra. Jag kommenderar -
- "Eldstöt!" Vi ställer oss upp och skjuter en salva av 20skott in mot gläntan, för att kunna hålla ner fienden. 
- "Växelvis bakåt du börjar!"
- "Växelvis bakåt jag börjar!" svarar Emilsson och börjar ta sig bakåt. Han börjar avfyra sitt vapen med hög hastighet, mycket bly i luften, det var mitt Q, jag drar. Säkrar mitt vapen och börjar ta mig bakåt till ny eldställning, längre sträckor nu än på vägen in för vi måste därifrån. Jag hör Emilsson.
- "Slut på ammunition!"
- "Dra dig ur! Jag täcker dig!" Jag vänder upp och skjuter förbrilt på allt som rör sig, trädfliser flyger och det viner i luften samtidigt som blyt träffar stenar. Jag ser att Emilsson passerar mig så jag börjar backa.
Avfyrar mina sista skott, säkrar vapnet, vänder och börjar springa. vi är ute.

______________________

Fick bra respons av övningsledaren, bara egna initiativ. Vi har lärt oss en del nu, och mer ska det bli!



Train Hard.Fight Easy. - Träna till sista droppen svett, kriga utan en droppe blod.

Gå inte imot oss, för vi har laddade aoutomatkarbiner. Det räcker så.

Vi har haft SIB-vecka, våran första sådan. SIB står för strid i bebyggelse, och nej man bygger inget. Utan det betyder att man bedriver stridsverksamhet inne i stadsmiljö. Krigar inne i stan alltså. Så, nu förstod alla. Here we go.

Vi hade packat våra väskor, tagit på våran utrustning och låst ut våra vapen. Den här gången visste folk vad att ligga ut i fält innebar. Men det skulle inte bli lika pissigt som förra gången. Nu skulle vi slippa skogen, slippa tälten. Nu skulle vi inta en stad. En spökstad kallad Stora Sätra. En uppbyggd stad som finns av en anledning, simulera kriggszoner runt om i världen, där vi kan öva och träna. Vi satt upp på buss som skulle ta oss till platsen, vi blev avdroppade en kilometer därifrån och började marsheringen in. Den här gången var många av oss taggade då vi visste att det var här vi hörde hemma. Sönderskjutna bilar och tomhylsor i varje gathörn, man fick känslan av att hemska saker hade hänt här. Vi kom in i centrat av staden där vi skulle ställa upp för information om veckan som skulle komma. Den största frågan för mig själv och min grupp var hur vi skulle sova, vi hade ju inte packat några tält, och i 10minus är det inte skönt att ligga ute under ett knäppe tält. När man fråga sa befälen att de inte visste. Oroväckande, men så är det på det här stället. Vi blev tilldelade veckoprogram för vad vi skulle öva på de följande dagarna, det var stationssystem, en station om dagen. Mängdträningen är nyckeln till perfektion. Vi skulle börja med att träna hindertagning, hur man tar sig in i en byggnad genom fönster på ett smidigt sätt, hur man tar sig till över/undervåningar utan att använda trappor, (spränga hål i tak/golv och sedan klättra på varandra ungefär.) Det fanns en massa olika sätt att använda och vi fick träna på alla olika, länge, mycket. Efter detta skulle börja träna på repelering. Det är när man glider ner med rep från tak eller fönster på en byggnad eller liknande. Sånt man ser på film, rätt roligt men efter 10timmar var det sådär roligt och det började bli svårt att hålla värmen. Folk började tappa fattningar och rasa in genom fönster och hamnade fel med vapen och annan utrustning. Men ingen slog sig allt för farligt, ingen dog. Det började mörkna och vi alla samlades för att få fram information om våran sovplats. Våran plutonchef kallade oss gruppchefer till möte. Det var dags. "På packningen sitt ner" Gruppen fick lov att vänta medans jag och de tre andra gruppbefälen begav oss på ordergivning. Nu ska vi ha genomgång på hur man mörklägger en byggnad, så vi kan sova i den, de får inte sippra ut något ljus, då blir ni röjda och måste flytta er förläggning, ni ska sova i det stora höghuset, återsamling här efter jag bedrivit utbildningen, då får ni era eldställningar och var ni ska sova." Nu visste vi vart vi skulle sova, på betonggolven inne i det stora höghuset som låg i spökstaden. Då verkade vara bra, hellre det än att kämpa med att sätta upp ett tält i mörkret. Vi fick utbildningen som han sa, hur man mörklägger ett hus genom att spika för skit för dörrar och fönster. Vi återsamlades igen, den här gången tog jag med min steff/gruppchef Emilsson, han som då tar över när jag stupar i strid. Tillsammans med plutonchefen fick vi vår grupps eldställningar. Jag och Emilsson gav soldaterna deras prickskytteställningar i varsitt fönster högt upp i höghuset. Där det hade bra vy över området. Vi skulle sova i källarutrymmet i samma byggnad, vi tog oss ner och tryckte in oss med det andra grupperna. Detta styrde Emilsson upp medans jag skrev patrullerande post listor, så vi kunde ha span runt huset, mc-gäng och liknande lockas gärna efter våra vapen, så det är bra att man vaktar. Skarpskyttar på taken som är redo att slå ut, stormpionjärer på marken som är redo att verka med aoutomatkarbiner. När allt detta var ordnat var det dags att avge lägesrapport till min chef och få nya order inför morgondagen, sen var det ordergivning till hela plutonen, när det var gjort skickade jag ut det som skulle vakta på vakt, gav dem deras uppgift, sen kunde jag gå och sova, för att vänta på mitt vaktpass som var klockan 5 tillsammans med Emilsson.

Varje vaktpass är på en timma, så klockan 06:00 begav vi oss in för att vecka de plutoner som var barikerade nere i källaren. Emilsson väckte plutonen och jag väckte befälen. Vi skulle nu upp, äta frukost och sedan börja skjuta färdighetsskjutning, det gäller att vara snabb när man gör detta, det är det hela övningen handlar om, att vara snabb, och kunna skjuta  från fel axel när det behövs. Vilket är oftare än man tror faktiskt. Viktigt vid hörnskydd och rörelse i korridorer med mera. Så vi stog och sköt några timmar, lunchen var som vanligt försenad, så man blir lätt ostabil när man inte har ätit 8timmar, men det var allt roligt, men som med allt annat blir det kallt av all väntan. Men skjutningen för min del gick jätte bra, jag träffade både när jag sköt från höger och från vänster axel. Kändes bra. Det är lite grejen av att bli utbildad till soldat, man känner att man lär sig, saker som inte andra ens har en tanke på att lära sig. Vi fick lite dramatik på eftermiddagen precis innan vi skulle börja krypa runt i leran, ett skott från en soldats vapen gick av vid en genomgång, ett såkallat våda skott. Inget att skämta om så kommer inte skriva så mycket mer om det, det handlar inte om vem som håller i vapnet utan vad som händer runt soldaten, den här gången gick det bra, jag stog framför, uppström bredvid och skottet träffade någon meter ifrån våra ben. Man blev lite skakis, men det gick över rätt fort när man själv la sig ner för att skjuta skarpt. Man kan inte vara rädd för vad som kan hända. Att vara soldat och gå omkring med dödsångest funkar inte ihop. Tillbaka till övningen, vi skulle krypa ut i leran för att komma i skydd, sedan ta kål på tre motståndare, på tre olika sätt och från både höger och vänster axel. Det gick bra och det var förbannat roligt. Adrenalin är nyttigt. Senare tränade vi även på att ta oss bak i skydd med hjälp av rökgranater och lite formeringar i stridsparen. Sen kom mörkret, nu skulle vi få ut våra vapenlampor, inte för att vi skulle på något sätt använda dem för att se bättre när vi skulle sova, utan när vi rensar rum i mörker är det bra att kunna se motståndare och även blända motståndare som har bildförstärkare (mörkerkikare) Och nej, man blir inte blind av det, men det blir vit och optiken i kikaren försämras eller förstörs, men det spelar ju inte så stor roll då man smattrar ner motståndaren i fråga med 8stycken 5,56mm:s kulor. Så vi fick utbildning på lamporna och sedan var det dags att gå i bås, vi skulle sova i samma byggnad. Skönt då vi skulle ha samma eldställningar och mitt jobb som gruppchef blir lättare, och lättare jobb uppskattas. Min grupp "Onda Andra" sköter sig jävligt bra i fält, men vissa andra soldater har en tendens att jävlas, och gör det svårare för andra. Men det löser sig när alla slocknar. Med vapnet vid vår sida somnade även jag och Emilsson efter ordergenomgång om morgondagen, det är viktigt att man ska få sina 5timmar.

  
Tredje dagen, 50% av veckan var avklarad Vi  skulle vi börja lära oss att röra oss inne i hus på ett smidigt och säkert sätt, vi skulle träna på något som heter genomsök, man genomsöker ett hus för att hitta fiender eller civilt, detta görs tyst och endast med tecken kommenderar man soldaterna. Jag övades på att agera gruppbefäl och leda in ett striddspar in och söka ett helt hus, det var häftigt då två av husen är uppbyggda precis som två moderna fjällenstugor, bra att kunna. Återigen pratar vi om mängdträning, detta gjorde vi nonstop i cirka 5timmar, saftigt, men sedan var det rätt skönt med lunch, som självklart var försenad. Säkerligen avsiktligt, kanske inte, men man vet aldrig. Efter det två timmarna i väntan käkade vi och sedan var det dags att uppgradera övningen från genomsök till " Ta och Rensa" Det fungerar som genomsök bara att innan man går in i rummet skriker man lite kommandon, kastar in en handgranat och sedan går man in och skjuter i alla hörn och vrår. Man är alltså säker på att det inte finns några civila i huset, eller är säker på att det finns motståndare. Detta skedde då med lösskjutningsannordningar på vapnen och övningshandgranater, så det bara smäller rent ljudmässigt och det händer inget mer. Men det är bra träning och nästa vecka ska vi öva detta skarpt, med riktiga grejer. Spännande. Men det var bra träning och väldigt roligt att det gick bra för oss. När mörkret kom skulle vi träna genomsök i mörker, våra lampor skulle alltså användas. Vi skulle sova på ett annat ställe i staden, i en skyddsbunker eller liknande, våra eldställningar skulle vara i ett betonghus som låg bredvid, så detta fick vi i uppdrag att genomsöka, detta gjorde vi, i mängd. Sedan gick jag på ordergivning, fick nya order om nattens bevakningsområden gällande våra eldställningar, därifrån vi skulle försvara området. Jag ledde in soldaterna och delade in gruppen i två omgångar, Emilsson blev chef för andra omgång och jag för första och vi byggde om ett bra försvar för att sedan kunna gå i bås och sova inför natten. På morgonen gick vi upp halv 5 då detta var sista dagen i fält, vi skulle få gå hem, alla var såklart peppade på det. Men idag skulle vi även öva framryckning längs gata. Hur man tar sig fram på ett så säkert sätt på en gata. Jag fick ju då inrikta mig på att agera gruppchef och Emilsson som steff, så vi gapade mest hela dagen, massa olika kommanon när det sköts och gastades granater i vänstervarv, jävligt roligt och sjukt lärorikt. Vi gick även igenom hur man tog sig över vägkorsningar på bra sätt, hur man la upp understöd vid sammanstöt (om man blir skjuten på, motståndare dyker upp) från både raktfram och från sidorna. Detta höll vi på med hela dagen fram till klockan var två, min röst var död, så jag tyckte det skulle bli skönt att marshera hem. Vi fick ordern att gå tillbaka till livgardet, rustade upp gruppen med vårat matriel och begav oss. Vi höll ett bra tempo, det var väl lite över en mil att gå, det var helt okej. Vi gick om tre andra plutoner då det inte hade fått någon tid, vi skulle gå på 50minuter. Det hann vi inte men vi fick fortfarande bra med beröm av våra befäl. Soldaterna hade ont, soldaterna var trötta, hungriga, såriga och leriga. Men men, vi var i alla fall hemma, hemma på gardet.

För vi stormpionjärer vet, att man lider för att få njuta.

Marsherna har blivit längre, packningen har blivit tyngre, vädret har blivit sämre och skavsåren har blivit köttsår. Vi tränas för att bli bra soldater, detta görs vi genom
hård behandling för att man skall bli härdad. Vi bryts ner både fysiskt och mentalt. Långa dagar utan bestämda slut, försenade måltider, tillochmed något så litet som ett hånflin kan ta stryk. Vi har varandra, vi har våra vapen, vi har vår packning och vi har våra sår.
Bakom detta ligger hård vilja, motivation och kärlek till vårt land, Sverige. Det kanske låter patriotiskt, men jag skriver inte orden i hat, utan i respekt till det förfäder som en gång kämpade för vårt land, och deras namn och historia ska inte svartas. Inte av någon eller något.
Självklart är inte detta något man direkt i situation tänker på tillexempel när man fryser, har ont och det svartnar för ögonen av vätskebristen. Utan det ligger i ens undermedvetna. Jag talar för många när jag skriver att det man funderar på när man går långt är ursäkter för att få slippa gå, att få lägga sig ner, och bara helst ligga. Men är man stark ger man inte upp, man tänker till och skärper sig. "Det är inte långt kvar, jag kommer hem någongång." Man vet att bortom kröken är det en ny väg, efter den är det bara några krökar kvar, tills man är framme och får ta av sig det 30kilona man har på ryggen. Sen vet man att ikväll får man ta av sig sin 10kilo tunga stridsutrustning som just då känns som ett levande helvete, som inte vill sitta där det ska, som skaver och som bara krångar rent funktionsmässigt. Jag har pratat om att gå in i rollen som soldat, det gör man helhjärtat. Jag fick en fråga i helgen om det är som på film. Det beror ju helt på vilken film det är. Här dör inget folk, eller a. Det händer men det är inte på någon daglig basis precis, och det räknas inte med. Folk blöder och folk skriker. Folk är ledsna och folk är trötta. Soldater blir irriterade på varandra och befäl blir irriterade på sina soldater. Det ni ser på film är soldater som har en "frontlinje fi." där det bara skjuter hela tiden, soldater skriker åt varandra på någon slarvig amrikanska, och någon blir hjälte.
Ett annat senario är det ni sett att soldater sitter och tar det lungt och väntar på order. Jag skulle säga att det är både bättre och värre i båda sitsarna här. I film dör visserligen många, men det upplever inte ni som ser på film. Så jag skulle anse att det jag upplever nu, det som alla upplever här, är värre än det som ni upplever på film. Jag trivs här, det handlar inte om det. Jag kan tänka mig ett liv innanför grinderna i de gröna kläderna. Man vänjer sig mer och mer. Första veckan hade jag aldrig klarat det jag klarar idag. Vi hade för första gången strid idag med beta matriel, sensorer med andra ord, så man vet om man blir träffad när någon skjuter mot dig. Vi delade in oss gruppvis och skulle strida mot varandra, inget stort område men vi skulle göra det bästa av situationen. Övningssyftet var att se så matrielen fungerade. Jag ledde gruppen i en stridsformation som jag känner mig trygg i och den fungerade bra. Vi. för första gången, "dödade" andra soldater. Folk blev utslagna av våra vapen. Det kändes bra att veta att övning och träning verkligen ger färdighet. Och ja, även jag blev utslagen tillslut, jag dog.

Och vi ger kommandon på Svenska, det kan kännas löjligt för er som bara kollat på filmer från USA. Vi säger inte "GO GO GO" Utan vi säger "FÖRSTA OMGÅNG FRAMÅT!" eller andra beroende på vad man väljer. Så en sammanstöt med fiende kan låta något sånt här.

Jag:
"FIENDE KLOCKAN TOLV! ELD!" - alla öppnar eld mot angiven plats, i detta fallet rakt fram.
Jag:
"ANSATSVIS BAKÅT! ANDRA OMGÅNG BÖRJAR" - detta upprepas av ställföreträdande gruppchef, som då är chef för andra omgång. Medans jag som gruppchef är chef för hela gruppen men dividerar mina order till honom så han kan backa mig i mina beslut.
Jag:
"ANDRA OMGÅNG BAKÅT!" - Andra omgång tillbakarycker mot tillexempel ett dike och anmäler klar, alltså skriker Klar!
Jag:
"FÖRSTA OMGÅNG BAKÅT!" ANDRA OMGÅNG UNDERSTÖDJER" - Jag inväntar upprepad order från andra omgång som börjar skjuta.
Jag:
FÖRSTA OMGÅNG BAKÅT!" - Vi tillbaka rycker till samma dike, då väljer jag antingen att skrika ut "Klar!" då rycker andra omgång bakåt en bit till. Eller så skriker jag ut "Eldställningar!" Då ligger vi kvar och beskjuter det mål som beskjutit oss i första läget, och sedan kanske jag väljer att framåtrycka istället.

I Krig finns inga ursäkter, inga sjuklappar och ingen återvändo.   Second Squad.

Vi har nu legat inne i ungefär 2månader. Man växer i rollen som soldat. Man lär känna varandra bättre. Man har tagit respekten för varandra till en annan nivå. Man litar på varandra, man hjälper varandra.

Den här veckan har vi utbildats på Pansarskott, som det kallas, som det flesta civila skulle kalla "bazooka" eller liknande "granatgevär" bedömt. Det är ett vapen som skjuter en raket och kan slå ut striddsfordon och liknande. Vi har även haft intensiv stridds sjukvård där vi övat hur man tar hand eller drar bort en skadad ur en farlig situation, så som blir beskjutna och så. Spännande ja, lärorikt väldigt. Vi har även utbildats i hjärt och lungräddning, sådär kul, rätt skintorrt då vi fick kolla på en film och göra efter den. Nya regler.

--

Vi har även pratat om utlandstjänstgöring, soldatregler i strid. Tillexempel att man inte får skjuta på folk som ursatts ur strid, så som en pilot som hoppar fallskärm, men en fallskärmsjägare som hoppar får man skjuta hej vilt på. Även gårr igenom att som FN soldat får man inte ingripa om det inte är självförsvar. Skjuter de inte på dig, får du inte skjuta tillbaka.

"Hur märker man då om det skjuter på mig eller min grupp?"

"Det visslar om öronen om kulorna, eller att någon av dina kamrater stupar.."

Det innebär alltså att om jag som FN soldat ser fyra män våldta en hjälplös 11årig flicka får jag inte ingripa enligt FNs regler. Därför ska man bli NATO soldat. Då hade jag fått ingripa på flera olika sätt. - Det bryter mot folkrätt, och jag kan ta över flickans nödvärn. Genom att skjuta ihjäl det fyra männen, rädda livet på flickan.

Det hade jag föredragit, och utan ångest, då Soldater lär sig att inte hata, utan hjälpa. Hämd är alldrig bra, du ska ha lagstöd för det du gör. Nöden har ingen lag säger dem, men det har den. I 24:e brottsbalken i svensk lag finns lagarna NÖD, NÖDVÄRN och EXCESS. Och det handlar om Nöd alltihop. Vad som gäller alltså. Stackars den som liten är. Är någon intresserad i vad som gäller kan man fråga mig eller bara läsa i lagboken. 

.

"Vi ska ha två skarpskyttar i plutonen, prickskyttar, jag vill inte höra någon som säger krypskytt, för varenda jävel kan ta ett vapen, krypa och skjuta samtidigt. Men sådant sysslar vi inte med." Kapten.

Nu är jag hemma, kom nyss. Lägenheten ser stabil ut och det är ju alltid trevligt. Ska snart lägga mig och dö i min säng. Som jag har längtat efter lite granna. Ovärt.

"Det sista som lämnar en är hoppet." / Emilsson.

Inne i en skyddsbunker innan granat övning. Från vänster: Joel Nogell, Ricky Carlman, Jag, Ted Sikh och Martin Emilsson.

Vi har idag fått det klart för oss att vi tränar för att bli något. En kapten hade hört att värnpliktiga hade pratat om riskerna med militär tjänstgöring i utlandet. Att det nästan inte finns några risker alls, och att sammanstöt med fiende sällan hände. Kaptenen sa idag något som säkert chokade många.

"Riskerna med sammanstöt är större än vad ni tror. Vi lägger inte ner en miljard på att utbilda soldater som inte kommer vara till nytta. Åker ni till afganistan, är eran uppgift att lösa diverse uppgifter, och komma hem vid liv. Och det är långt ifrån säkert att ni gör det, överlever."

Det var visserligen ingen från våran pluton som hade fjollat sig med utryck som att utlandsstyrkan som tränar i lokalerna intill inte fyller något syfte. Men ändå, klart att man tar det som en lek när man övar med kamraterna. Idag och igår har vi tränat vad man ska göra om man bli överfallen som postvakt, alltså när man står still, typ utanför slottet. Det är inte som i London, att folk kan stå och ta på en och man inte får röra en min. Det finns en markering i marken, en svart linje. Går någon innanför den så blir man avisad, lämnar man inte platsen blir man avlägsnad med fysisk kraft, väljer man att komma tillbaka blir man nedstötad med batong eller annat brukbart matriel och omhändertagen. Nedslagen alltså. I stora drag. Står man post för bil, och den inte stannar när man gör tecken, ja då får man skjuta sönder bilen. Och det är inga bykymmer med en Ak5, det tar 3sekunder. Vi har även tränat på att skjuta verkanseld, skjuta i benen på människor som utgör hot.

Vi har även lärt oss sammarbeta i grupp vad det gäller att ta död på folk som utgör hot i fredstid, blyvägg i tandagdasansikte om hon använder sin ved yxa fel. Det är faktiskt rätt mäktigt när man går 3man mot en flock människor och får alla att lägga sig ner bara för man skjuter lite i luften. Vapenmakt är vackert.

Det har varit lungt nu det senaste dagarna, dagarna börjar bli kortare och man kommer i säng vid 21, 22 i alla fall, och det är riktigt skönt. Man känner att ens fysiska status bara stiger, bänkade upp 100kg igår, och det är inte långt kvar tills man pallar köra det riktigt. Även skjutningen går bättre för att man orkar hålla vapnet stadigare. Det känns bra.

Uppställning, dags att dra. Tja. 19:48

Jag med mitt vapen, ett steg närmare elitsoldat.

Lös uppgiften.

Alla var taggade på att vara ute i fält. Folk tänkte att det kunde bli chill. Vad skulle dem göra? Befälen vet att ingen hade gjortnågot liknande förut, så vad kunde hända? 

Det vände rätt snabbt. 

Vi marscherade ut till förläggningsplatsen som låg lite mer än en halvmil från regementet. När vi kom fram fick vi ut våra 

tiomanna tält. Vi skulle sätta upp det snabbt och bra. Det var ljust och det var inga stora problem direkt. Mycket kärle i marken så det var lite jobbigt att få ner alla tält spik, men det löste sig med våld och yxa. Vi hade lite informations övningar om hur det var att ligga i fält, hur man rangerade upp allting och hur allt skulle vara iordninglagt. Visst inga problem tänkte alla. När kvällen kom samlade Löjtnant gruååcheferna till möte. Jag och de andra gruppbefälen gick dit för ordergivning. Det hade nu blivit mörkt och vi väntade på att få eld tillstånd så vi kunde börja få pp lite värme i tältet. Då det var n¨gra minusgrader ute. Löjtnanten började förklara om "ljud och ljusdiciplin" - Inget ljud, inget ljus utanför tälten, låg samtalston och en lykta och spisen kunde vara tänd inuti tältet. Ja men det skulle ju inte bli några problem, det är ju bara hålla käften, någon tänder och så går man och lägger sig för klockan var nu nio på kvällen. Och vi grupppbefäl hade fått order innan att skriva eldpostlistor (en person i timman vaktar elden) från klockan tjugo. Men så kom det. 

"Riv förläggningen!" Allt skulle ner och rättas in snyggt och prydligt utanför förläggningen. I totalt mörker, utan att få göra några ljud, 8minus grader och kallsvettiga kläder. Detta var bara början, på en lång och hård vecka. 

"Det är tyst, kallt och det är mörkt.. Som att vara död, fast jobbigare."

Man ska inte bli förbannad på sina soldater, men de ska göra som man säger utan att ifrågasätta saker. Det är grejen med att vara befäl en vecka som denna. Ingen har någon aning om vad som hända skall. Alla fryser, är trötta och ont. På detta finns det inga riktiga toaletter eller duschar som har varit en självklarhet. Så en order att bara samla in granris för att lägga på marken så man kan sova mjukt, kan vara berövade och nästa skära en soldat i hjärtat. När man inte är van vid miljön. Att vara kall har jag inga problem med, frysa hör inte till. Men att bli varm och svettig, sedan bli kall är mer än bara jobbigt. Svetten på huden fryser, minusgrader på huden försämrar blodflödet i benen och i armarna. Utan blodcirkulation i fötter och händer gör det verkligt ont att arbeta med dem. Om ni någonsin stått uppe på fjället och frusit lite om händerna och känt att det är jobbigt att knäppa pjäxan.. Ja då är du uppenbarligen en kärring. Det är jobbigt när du måste gräva ett hål i 20 minus gradig mark som är hård som sten pågrund av kärlen. Sen har dina handskar blivit blöta och spaden du håller i är helgjuten i metall som leder kyla bättre än kallvattenledningar. Du står och gräver, hugger och skriker i frustration över att du kommer 5centimeter i halvtimmen i kolsvart mörker och innan morgonen måste du ha ett skyttevärn du kan sova i. Ungefär. När du väl är klar har du svettats, det tar 3minuter för svetten att frysa, kristallerna som skapas av den frysna svetten torkar och morgonen efter när du ska gå en mil skrapar dessa kristaller hål på huden, så kallade infanterield. Utslag på innerlår där myxorna ligger och skrapar i mot. Man har inte tid att tänka på smärtan då man har fullt upp att få blod ut i axlar så inte armarna stakar, då ryggsäcken och striddsvästen väger en tredjedel av mig. Man är alldeless för trött för att spänna upp sina spändband som ska avlasta axlarna och lägga tyngd på höften. Pfft. Man tar av vapenremmen och tar det i armarna istället, då det avlastar en från all annan skit. Man går vid sidan av linjen, kolonen med 50hungriga soldater. på 165 ska man vara en av de starkaste, försöka hålla ihop sin grupp på 12 som är det starkaste. Med benhinneinflammationer, löparknän och urinvägsinfektioner inom gruppen är det inte lätt att försöka peppa en grupp att gå fortare. Som befäl vill man ha det starkaste längst bak, så de trycker på de skadade längst fram. "Emilsson, tryck på! Inget cesar!" Han trycker på för att öka tempot då man har tider att passa, man måste, som de säger, lösa uppgiften. Och när trycka på kommer är det bara ta tag i hans framför rycksäck och ordagrant trycka. Ramlar någon kommer man inte upp. För vissa handlar det om att ta ett steg i taget och försöka dricka så mycket vatten som möjligt för att ersätta svetten och blodet som rinner ut ur alla skavsår man har på kroppen. Fötterna är som när man har badat förlänge, helt svampiga och ser ut som rusin, det skaver sönder rätt bra inuti en stelkänga. Men ingen vill vika ner sig, ingen vill vara sämre än någon annan. Det svaga tar i, det starka hjälper till. Alfa! kalla tillbaka Bravo! I undermedvetetenhet ligger det och trycker att när man kommer fram ska man lägga sig på en 100meters skjutvall i snön och i snöstorm för att skjuta, och skjuta bra. För att 5timmar senare gå tillbaka. Det tar knäcken på vissa. Andra lever i nuet och peppar och skriker. Alla som känner mig vet att jag kan vara gapig, och jag är inte rädd att säga vad jag tycker. Men jag peppar gärna, men det finns olika saker att peppa när man viker bakåt mot sina soldater. 

"Kom igen nu B! Där framme ligger din tjej och knullar med en annan kille, han har större kuk än mig! Inser du då hur liten kuk DU har! Du är ju fan patetiskt om du går såhär jävla sakta med den intellen! ÖKA!" 

Vi är en pluton, alla taggar tillsammans, 47män och 3kvinnor. Stormpionjärer som självklart blir trötta och förbannade. 

Det är manöver när man marsherar i läge, men det håller inte, folk deppar ihop om alla måste hålla käften. Men vissa klarar inte av att prata heller. Vissa går med blodsmak i munnen bara för att lungorna trycks ihop av ens skyddsväst, tillsammans med ens striddsväst och ryggsäck. Man ser andra plutoner åka förbi en i minibussar, de hånflinar men bara för det egentligen vet att i slutet blir det bara sämre. Rykten har skapats, vi "The badasses" på kompaniet. Längre bak i ledet hör man någon som vill ta upp striddsvärdet. 

"I don't know but I've been told!" 

plutonen skriker ut av ilska och smärta  - "I don't know but i've been told!" 

"An escemoe pussy is mighty cold! - An escemoe pussy is mighty cold!!" 

"Jag ska bli en stormpionjär!" 50man - "Vi skjuter, dödar och skapar misär." 

Vi löser uppgifter fast att vi är på gränsten till att bryta ihop, vi blir vältränade och får attityd som stirrar ut vilken annan verksamhet som helst. Vi är stolta, vi är stormpionjärer. 

Att sova i tält i en vekca, även att sova underbar himmel i snöoväder är inga problem, att leva i fält, att lösa uppgifter, det är det som är det kniviga. Förövrigt kom det 8centimenter snö när vi sov under bar himmel. Det känns bra att det är över, man har ingen hemlängtan när det väl är, man har inte tid. Man märker på människor när det tycker synd om sig själva, det är hårt när en tjugo årig man är nära på att bli tårögd om man skriker åt honom. Det är ingen som tycker synd om någon annan, och den sista man tycker synd om är sig själv. Det var en pluton som blev av med 10soldater den veckan, av magsjuka, men det är inte synd om dem, hade plutonen varit mer mån om sin hygien hade det aldrig hänt. Att blanda tarmbakterier med maten är inte speciellt smart. Tvätta händerna är viktigt, även om man får ta snö, eller hacka hål på is för att tvätta sig med ogradigt vatten. Det är inget man hoppar över en dag. En annan pluton förlorade 4soldater pågrund av förfrusningsskador på fingrar, axel och ansikte. Så går det när man inte klär sig på rätt sätt. Våran pluton vek inte. 

Vi löser uppgifter fast att vi är på gränsen till att bryta ihop, vi blir vältränade och får attityd som stirrar ut vilken annan verksamhet som helst. Vi är stolta, vi är stormpionjärer.

6nätter, 7dagar, är egentligen inget alls. 

Prova innan du säger det. Dö innan du tycker det.  

Människor tänker olika om lumpen, människor som inte har gjort det ska hellst vara tysta, eller egentligen inte ha någon åsikt om det enligt mig. Jag tycker inte mindre om någon som inte gör det. "Tjänstgör för sitt land" Det gör väl alla egentligen som betalar skatt. Så det handlar inte om det. Men man blir starkare som person och innanför grindarna litar jag på nästan alla vad det gäller i läge med mera. Jag har legat inne i lite mer än en månad, och känner redan fysiska och mentala förändringar. Det är nyttigt för kroppen, sammtidigt som det kan förstöra andra, men det åker hem och lämnar oss mer motiverade, starkare individer kvar för att skapa en så bra pluton som möjligt. Vi ska bli Elit soldater, inget annat. Och ingen är starkare än den svagaste länken, under GSU;n försvinner det svaga, kvar blir vi. Eliten. 

Sikh och Emilsson på Hotellet i Söndags.

Jag orkar'nte!

Ne men jag kan lika gärna skriva nu, har ingen större lust att städa och alla sover ju fortfarande typ. Så ingen stor idé och ringa runt och kolla heller. vad folk gör alltså. Ja det som syns på  bilden är alltså inte där vi sover i vanliga fall. Vi tog in på ett hotell i söndags då vi var lediga på måndagen, för befälsutbildning av yrkesofficerare. Men det var lagom värt att vara hemma så lika bra att dra typ.

Vi hängde där och kolla tv och allmänt slöade, så jävla sköna gubbar. Sikh kommer från Örebro och Emilsson bor en bit utanför Uddevalla. På måndagen drog vi ut på stan och kollade runt lite överallt där. Kollade slottet och så, vi ska ju stå vakt där så kollade lite på de som stod nu. Bara chill. Och nej, man måste inte stå still, och inte säga något, man får röra sig och prata. Det är bara britterna som är sådana, britterna bor på en ö, bor man på en ö är man dum i huvudet.

Senare drog vi till Livgardet och chillade, kollade runt lite och så. Gick till gymmet, bastade lite och så. Kändes jävligt bra när man hade lite tid över så. Spelade lite xbox360 på soldatehemmet och så.

Senare på kvällen gled resten av folket in och det var kul.

I veckan sköt vi för första gången skarpt, och det var faktiskt roligt. Eller a, just då var det väl lite hårt eftersom man gick med packning och full striddsutrustning dit. Sen är ju inte skottställningarna de skönste innan man kommit in i det. Men sen när vi hade skjutit in på 30 så var det ju bara avancera till 100meter, men får inte börja bokföra hur vi skjuter än då vi inte fått våra ordinarie sikten än, de ska vi troligtvis få nästa vecka. AimPoint. Googla om du är intresserad. typ. Ne men nu måste jag städa, fan.

NICE! 

Då åker jag sen igen, upp till stockholm. Livgardet. Min visit i Trollhättan har allt varit bra, men har allt saknat killarna i Onda Andra. /och tjejen/ No fence. Kul att träffa folket här igen och så. Men man har kommit in i själva diciplin grejen att man ska hålla käften 24/7 och när man tänker efter är det rätt skönt. 

Så frågan är om jag åker bort eller hem när jag sätter mig på tåget sen. Ska man ens komma tillbaka. Jo det är klart jag kommer, men resultatet av helgens visit var ju måttligt trevligt i vissa aspekter. Då folk behandlar en som en kromosom felad jävla idiot. Finns inte ens sportkeps för att jag skulle göra så.

I'm going home. Livkomp.StormPi. Stridspar ftw.

Edit: Jag har ny telefon och nytt nummer.